Åland tar emot rekordmånga inflyttare från Sverige. Det visar en ny rapport från tankesmedjan Magma som Ålandstidningen rapporterade om i måndags.
Över 250 Sverigefödda svenskar flyttade till Åland 2018, vilket är fler än någon tidigare undersökt period. Under perioden 2016-2018 var den sammanlagda siffran över 650. Det är ett betydande tillskott för en befolkningsmängd på knappa 30.000.
Med sådana siffror sticker Åland ut i jämförelsen mellan olika regioner i Finland. 43 procent av alla svenskspråkiga migranter från Sverige till Finland gjorde Åland till sitt hem under nämnda treårsperiod.
Som avlägsen tvåa i statistiken kommer Helsingforsregionen, det vill säga hela landets ekonomiska motor där de flesta storföretag har huvudkontor och där karriärmöjligheter och kulturellt utbud är som störst.
Det har inte alltid varit så. Statistiken som Magmas forskare Kaisa Kepsu sammanställt visar att Helsingfors i slutet på 90-talet tog emot fler svenskspråkiga svenskar än Åland, nämligen kring 100 per år medan Åland fick ungefär 70.
Det som har hänt är att inflyttningen till Helsingfors, och även till andra regioner i Finland, har bibehållits på samma nivå under den undersökta perioden medan Åland blivit allt mer attraktivt i absoluta tal. Sedan början av 2000-talet har inflyttningen av Sverigefödda svenskar varit kring 150 årligen för att under de senaste åren söka sig upp till nämnda rekordsiffra.
Frågan alla ställer sig är givetvis varför? Rapporten från Magma kommer inte med några svar, men lägger fram ett par hypoteser som de flesta instinktivt skulle skriva under på.
För det första handlar det om kringeffekter av återflyttning, det vill säga att de ålänningar som en gång flyttat till Sverige för att studera en vacker dag återkommer och tar då make, maka eller annan partner samt eventuella barn med sig.
Kanske det vanligaste svaret när man frågar åländska ungdomar som tagit steget till en studieort utanför Åland om de tänker flytta hem igen är något i stil med: ”Ja, när jag har bildat familj och barnen ska börja skolan”.
För det andra är arbete en vanlig orsak till inflyttning till Åland. Åland har några större bolag med förmåga att locka experter utifrån, och dessutom inom flera olika branscher vilket gör upptagningsförmågan bred.
Säkerligen handlar det ofta om en kombination av både kärlek och jobb. För inflyttaren Mikael Hellqvist som uttalade sig i Ålandstidningen i måndags var det åtminstone så – han flyttade till sin åländska sambo, men han behövde också få anställning.
För det tredje ska inte heller den stora grupp hemundervisare som flyttat till Åland det senaste decenniet glömmas bort. För dem handlar det dock inte så mycket om att flytta till något, utan snarare om att flytta bort från en lagstiftning de anser förtryckande, det vill säga Sveriges förbud mot hemundervisning.
Inflyttningen på grund av hemundervisning är endast resultatet av den lagstiftning som råkar råda i vårt västra grannland just nu, och är därmed inte något som kan räknas in i Ålands styrkor som flyttdestination.
Däremot har vårt landskap mutat in värden som familjevänlighet, litenhet och trygghet. Bra skolor nämns ofta, närhet till naturen likaså. Dessa fördelar kräver inga åtgärder utöver bibehållande.
Arbetsutbudet däremot är känsligare. Det krävs bara att ett större rederi går i konkurs, en fabrik flyttar produktionen utomlands eller att ett teknologiföretag anser att man inte längre har tillräckligt kompetensunderlag på Åland för att motivera ett kontor här för att situationen ska förändras märkbart. Den åländska arbetsmarknaden står på en skakig grund.
Detta är det åländska dilemmat. Ett så litet samhälle ”borde” inte ha ett så livligt näringsliv som vi trots allt har, jämfört med valfri ort av liknande storlek i Finland eller Sverige. Samtidigt måste vi ha det för att bibehålla vår attraktivitet och vara ett långsiktigt hållbart samhälle.
Det är därför nödvändigt att förenkla företagandet på Åland så mycket som möjligt inom dagens politiska förutsättningar. På lång sikt bör målet vara att ta över beskattningen och annan relevant lagstiftning från Helsingfors för att på ett lokalt anpassat sätt förbättra möjligheterna till ett starkt näringsliv.
På så sätt stärks möjligheterna ytterligare för att alla – företagare och anställda, familjer och singlar – ska kunna förverkliga sina livsprojekt på Åland.

Henrik Herlin