Girighet och svek, sorg och saknad bjuds det på i relationsdramat "Arvet" som har premiär i Alandicas teatersal på fredag. Robert Liewendahl har skrivit pjäsen, inspirerad av en bunt brev han fann på ett antikvariat. "Arvet" har med andra ord verklighetsbakgrund.
TEATER Den verkliga historien utspelade sig på 1920-talet men Robert Liewendahl har omsatt den till modern tid.
- I detta fall överträffar verkligheten dikten. Det här var en historia som pockade på och ville ut, säger han.
Handlingen utspelar sig i vardagsrummet på en åländsk bondgård. Farfar har avlidit och begravts. Den mjuka och känsliga Arvid (Jonas Danielsson) är bonde på gården men målar också tavlor. Han är gift med Sofia (Eva Ekström-Andersen) som kom till gården som ung piga. Arvids äldre bror Henrik (Tomas Lundberg), finansman i Stockholm och hans fru Astrid (Katarina Gäddnäs) har kommit hem till Åland för begravningen.
Vem får ärva vad?
Det är farfar och farmor som tagit hand om bröderna efter att deras föräldrar omkommit. Den stor frågan, särskilt för Henrik, är nu vem som ska få ärva och vad. Vad står det i testamentet?
Parallellt med girigheten hos Henrik löper andra teman. Älskar Arvid fortfarande Astrid, sin brors hustru, som brodern snodde framför ögonen på honom? Och vad är Astrid ute efter, bekräftelse och kärlek eller bara lite förströelse? Och vad hände egentligen när brödernas föräldrar dog?
Blir han bortkörd?
Relationen mellan bröderna är också komplicerad. Farfar har tydligen behandlat dem väldigt olika och Arvid har varit rädd för sin äldre bror. Ska nu Henrik köra bort Arvid från gården?
Lätt är det inte heller för Arvids hustru Sofia. Hon är lättad över att farfar är borta. I åratal har hon passat upp och skött honom medan han fortsatte att behandla henne som en piga även sedan hon blivit fru i huset.
- Du skulle satt honom på hemmet, säger hon till maken.
- Efter allt han gjort för mig! Allt jag kan har jag fått från farfar, svarar han.
Gråvitt på scenen
För scenografin i pjäsen står Jonas Wilén.
- Det är första gången jag gör scenografi så det är en utmaning. Jag läste manuset, fastnade för det och tackade ja. Det här är en förtätad historia, säger han.
Hans scenografi går i gråvitt, till och med blommorna i fönstret är vitmålade.
- Jag fick en speciell känsla när jag läste manus, en lite skruvad, halvt obehaglig känsla. Därför är scenografin avskalat naken, som sorg och saknad, förklarar han.
Laddar inför uppgiften
Är det här en svår pjäs att spela, frågar jag skådespelarna.
- Visst måste man ladda. Men känslan har vuxit fram med tiden, säger Eva Ekström-Andersen.
Ensemblen har repeterat sedan slutet på november men med två veckors juluppehåll.
- Vi har ätit frukost tillsammans och diskuterat. Det har varit viktigt för mig att lyssna på skådespelarnas åsikter, säger Robert Liewendahl.
Premiär på scenen är det för Mathias Boijer som spelar grannpojken. Han har studerat drama i lyceet för Robert Liewendahl.
Går över scenen
Nytt för den här pjäsen är att publiken går in över scenen till läktaren i Alandicas teatersal. 90 personer får plats på läktaren.
Premiären på fredag är utsåld liksom lördagens föreställning. Hur många föreställningar det blir avgörs av efterfrågan.
Extra festligt blir det på premiären då Jonas Danielsson efter föreställningen får ta emot landskapets kulturpris.

Kerstin Österman