Minns ni den gamla leken med vikgubbar? Den första deltagaren ritar ett huvud och viker sedan papperet så att bara en smal remsa av halsen syns. Utan att kika fyller nästa ritare på med överkroppen, innan bilden viks på nytt, i höjd med midjan, så att den tredje deltagaren avslutar med ben och fötter. Resultatet blir en fantasifull figur i tre helt olika stilar. En utmärkt lek att göra tillsammans med barnen.

Men vad skulle hända att om man bjöd in ett urval av Sveriges främsta bokillustratörer och bad dem att göra vikgubbar tillsammans, funderade Illustratören Marcus-Gunnar Pettersson Under Pandemiåret 2021. Sagt och gjort skickade han brev till 218 illustratörer som alla nappade.

Resultatet är den unika och härligt lekfulla boken ”Vikgubbar”.

Fyra och fyra har illustratörer som Sven Nordqvist, Stina Wirsén, Cecilia Torudd och Gunnar Lundqvist, skapat 55 vikgubbar. På flera har tecknarna försökt tolka och fånga upp något av föregående ritares idé, några medger att de inte kunnat låta bli att tjuvkika, men i de flesta fallen består vikgubbarna och vikgummorna av fyra, visserligen sammanhängande, men helt olika element. När Jan Lööf väljer att direkt bryta mot reglerna och rita två huvuden, låter Lisen Adbåge överkroppen bli en delad trädstam, vars gulbruna färg Pija Lindenbaum tolkar som en stickad tröja över en kort pälskjol. Julia Thorell avslutar det hela med två rejäla svampbevuxna fötter. Här är idéerna lika många som tecknarna. Anders Nyberg skapar en underkropp i form av frontpartiet på en sportbil. Elisabeth Ericson ritar ben av tegel och Magnus Bard låter en törnekrönt Jesus blicka upp mot himlen. En del av dem ritar i sin patenterade stil, medan andra överraskar med nya grepp.

Marcus-Gunnar Pettersson berättar i förordet att han inte ville påverka innehållet genom att para ihop stilistiskt likartade tecknare, utan lät slumpen avgöra sammansättningen av kvartetterna.

Den som söker argument för att AI-genererade bilder aldrig kommer att kunna bli lika fritt kreativa som människoskapade alster hittar allt man behöver i denna uppsluppet galna bok.

Det är rätt överväldigande att bläddra igenom den påkostade volymen, eftersom varje sida formligen överfaller öga och hjärna med vilda infall. Jag kan inte låta bli att undra om någon av deltagarna blivit (hemligt) missnöjd med hur nästa tecknare förvaltat deras idé.

Vikgubbar har länge använts för att främja kreativiteten. Konceptet sägs ha uppfunnits av de franska surrealisterna André Breton, Marcel Duhamel, Jacques Prévert och Yves Tanguy på 1920-talet. De kallade konceptet ”cadavre exquis”, ungefär ”utsökt lik” på svenska. Surrealisterna experimenterade med flera olika metoder för att komma åt det råa ocensurerade ofta sexuellt laddade undermedvetna som de ansåg hysa en äkthet som annars civilisationen dolde.

Jag tror inte att illustratörerna i ”Vikgubbar” tänkt riktigt så pretentiöst. Här tycks i stället den oförfalskade skaparglädjen ha fått vara ledstjärnan. Resultat är ändå nog så köttigt och till och med lite oskyldigt sexuellt på sina ställen.