Alla människor är födda med vad man kunde kalla en social gen, det betyder att de vill se sina medmänniskor lyckas med det de tar sig för, och man hjälper gärna varandra.
Som politiker så brukar jag ibland fråga den jag pratar med om den är socialist?
Nä, jag röstar nog på – och så nämner de ett parti eller någon de känner. Då brukar jag ställa dem två frågor:
– Tycker du att alla som bor på Åland ska få ett drägligt liv med det de behöver för att klara sig?
– Tycker du att de som tjänar lite mer borde betala mer till samhället än de fattiga?
Åtminstone 95 procent svarar ”ja” på båda frågorna, vilket gör att jag förklarar för dem att de just erkänt att de är socialister. För det är socialismens kärna. Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov.
Med andra ord ska vi alla kunna leva tillsammans i det här samhället, och det är inget man kan göra utan vidare.
När du är ett barn känner du inte till detta, men du går i offentliga daghem, du leker i stan eller på landsbygden i offentliga lekparker och njuter samhällets goda.
Men så fort du blir 17 eller18 och skaffar ett sommarjobb, så går du med i samhällskontraktet. Du får en lön, men det dras skatt från den, skatt som går till saker du behöver.
Kanske jobbet är långt borta, det finns subventionerade bussar som kan ta dig dit, kanske det är tillräckligt nära för att cykla, då finns det säkra cykelvägar som vi alla betalt för.
Allt för att sköta om att samhället fungerar. Bussarna för arbetare in i staden och kunder runt på Åland. Och alla drar nytta av dem.
Visst finns det de som trixar och fixar för att betala så lite skatt som möjligt, men de använder samhällets resurser lika mycket som alla andra. De litar på att det utbildas personal i skolorna som kan jobba för dem, de litar på att färjor kan lägga in i hamnar och transportera deras varor hit.
De litar på att vägarna är i gott skick, för de behöver dem för snabba transporter. Och det gemensamma står för allt det här. Spelar ingen roll om det är ett stort eller litet företag, alla litar de på att infrastrukturen ska fungera.
För några år sedan brann ett hus ner och familjen förlorade alla sina ägodelar. Såvitt jag vet var det ingen som kom fram till familjen och sade ”Ser att ni saknar en säng, köpa min för 100 euro?” eller ”Ser att barnen saknar kläder, har några gamla för 40 euro?” Nej. Saker gavs från hela Åland och på ett par veckor hade man fått så mycket från andra helt gratis att man klarade sig, för som sagt, solidaritet och sammanhållning utmärker mäniskan. Det är inte naturligt för de flesta att utnyttja en annans olycka.
Så, kom ihåg det samhällskontrakt de flesta följer, och ni som inte gör det – nå, vi delar med oss åt er också.
Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Det är egentligen ganska enkelt.
De flesta av er håller med om det i grunden.
Igge Holmberg (S)

Ålandstidningen