Drygsböle ingår i en grupp böle-bebyggelser i sydöstra Hammarland tillsammans med Byttböle, och Djäkenböle samt ett 1537-60 omtalat Knaverböle, som förefaller ha ingått i Boda. Områdets terräng i söder invid gränsen mot Jomala socken består av impediment och i norr har den odlade marken till stora delar stigit upp ur Bodafjärden relativt sent. Det är fråga om ursprunglig utmark till ”urbyn” Näfsby närmare sockenkyrkan.

Namnet Boda, skrivet Bodha 1537, är högst antagligen av fiskebodar. Byn kallas också flerfaldigt Söderboda i kronoräkenskaperna. Det avslutande -a i -boda, som också återgår i ett flertal andra åländska bynamn, är en pluraländelse förvandlad till suffix. I Boda utom Knaverböle fanns sju bönder i slutet av 1530-talet, en rätt stor by.

Finns i hela Norden

Elementet böle å sin sida, en avledning av bol, är primärt bebyggelsebetecknande och är vanligt på fasta Åland. I 1500-talets kronoräkenskaper framgår ett 40-tal av dem. De flesta avser byar. Vissa kvarlever endast som hemmansnamn, som Ribböle i Bamböle i Finström, Rasmusböle i Överby i Jomala eller det enkla Böle i Klemetsby i Lumparland. Böle förekommer däremot inte i skärgården.

Böle-namn finns, om än rätt ojämnt spridda, över hela Norden och är en medeltida företeelse. De ska sättas ihop med en kraftig utvidgning av tidigare bygd. Elementet har då brukats framför allt om enskild persons (fri eller ofri) nybygge på utmark eller allmänning och namnen har därför i stor utsträckning betecknat sekundär bosättning i medeltida kolonisationsområden där bosättningen var stadd i snabb tillväxt. Böle-inslaget i Finland verkar ha utbrett sig från Uppland över Åland till Sydvästfinland och vidare till Nyland. I Österbotten finns det endast söder om Vasa. På Åland bildar bölena klart ett sekundärt namnskikt, närmare bestämt en sista medeltida utbyggnadsfas.

Person- eller binamn

De personer som upptagit eller gett namn åt de åländska böle-bebyggelserna har i allmänhet inte varit några oberoende och arvsberättigade bondsöner och inte heller några fria inflyttare utifrån utan största delen har hört till 1300-1400-talens lägre samhällsskikt, troligen närmast tjänare och drängar, vilka av sina husbönder fått tillstånd att under vissa villkor slå sig ner på byns utmark och där bruka egen jord. En del kan också varit knektar eller rena löskekarlar och frigivna trälar. Legal träldom fanns i det svenska riket till 1335.

Förlederna i böle-namnen är nästan genomgående person- eller binamn eller yrkesbeteckningar. Vissa av namnbildningarna har varit rätt lösliga och tillfälliga ännu på 1500-talet. Typens mest produktiva skede var då ännu inte helt över. Exempelvis talas kring 1540 i Geta om både ”Erik Jopsson i Baggaböle” och Erik Joppsson Bagge i Skinnarböle”. I vissa fall växlar i de äldre skattelängderna namnet på en och samma bebyggelse mellan enkelt Böle och sammansatt form.

Frälsemän i Hammarland

I det aktuella området i Hammarland visar namn, topografi och byagränser att först har strandsbodsområdet Boda utgått ur Näfsby och ur det återstående Näfsby har senare Djäkenböle och Drygsböle utgått medan i sin tur ur Boda har Byttböle utgått, likaså Knaverböle, som dock tillsynes vid 1560 återförenats med moderbyn.

Byttböle, skrivet Byttha-, Bitta-, Bytte 1537-44, innehåller ett personbinamn Bytta, av fornsvenska bytta, ”fat, tunna”, möjligen anspelande på bärarens korpulens. En ”Oleff Bytta” förekommer i Saltvik 1549. Byns båda odlare i slutet av 1530-talet, Mårten och Erik, var frälsemän, de enda i Hammarland. Med tiden har driftiga brukare kunnat komma upp sig socialt. I Saltvik finns Bytthagen och Byttaberget, det förra troligen av verbet byta (dela) och det senare av formlikhet, alltså som väl i personbinamnet Bytta.

Djäkenböle skrivs Diäckne- 1548, Dieckne- 1555. Det innehåller ordet djäkne, fornsvenska diäkn, diäkne, däkn, av latinet diaconus ”altartjänare, diakon, lägre prästman” (jämför engelska deacon) som binamn, ytterst av grekiska diakonos, ”tjänare”. Det ingår också i flera andra ortnamn, på Åland i Djäkengrundet i Geta, Djäkenholm i Föglö, Djäkenklobben i Kumlinge. Diakonernas altartjänst förrättades ofta av de äldre eleverna vid lärdomsskolorna, varmed djäkne också kunde avse i mera folkliga sammanhang ”skolyngling, gymnasist”. Det har även använts om andra än skolgossar för att beteckna brist på mognad och umgängesvett. Det är ju inte troligt att utmarksnybyggaren med binamnet Djäkne bakom Djäkenböle varit en lägre prästman utan det torde närmast syfta på ynglingskap.

Olika stavningar

Förleden i Knaverböle, skrivet Knaper-, Knaffwer-, Knaffre- 1537-44, är likaså troligen personsyftande. Knavre eller knaver är en liten träpinne och ska som personsyftande förmodligen ses i rotsläktskap med tyska Knabe som är ”pojke, grabb”, vilket för sin del, som sagt, antagligen också djäkne i Djäkenböle avser. I Knaverböle upplistas tre bönder i slutet av 1530-talet.

Drygsböle skrivs Drigx- och Dringx- 1537. Det har senare uttalats både drycks- och dricks-. Ett bakomliggande fornsvenskt personbinamn Drygher har föreslagits, väl då inte syftande på uppblåst och högfärdig personlighet utan reslig eller rymlig kroppskonstitution. Troligare är bynamnet dock bildat på mansnamnet Henrik, Hindrik, att jämföra med Hindersböle i Jomala. Så kallad labialisering från i till y är rätt vanlig på Åland. Här fanns två bönder i slutet av 1530-talet. På en geometrisk skattekarta från 1763 heter byn ”Dryckesböle” och har då en bonde, Johan Johansson, med ett mantal skatte och 142 jordmarker, ett rätt stort hemman.

Vanlig genetivform

Jomala Hindersböle, numera i norra Mariehamn, en dotterbebyggelse till Dalkarby, heter Böle 1537, Hendrix Böle 1571, Hendrichsböle 1586, Hendriks böle 1592, Henriksböle 1595, av det ursprungligen tyska mansnamnet Heinrich, varav Hen(d)rik och Hin(d)rik är lågtyska och nordiska varianter. Formen Hinders- är vanlig i genitiv och återfinns som en följd av en ljudutveckling endast i ortnamn; det är inte belagt i fristående form.

Hindersböle förekommer 1500-talet ut oftast i osammansatt form. Det beläggs även som Gölaka- 1537, och Gölöffz- 1558, ovanligt nog ett kvinnonamn, Gudlög. År 1539 noteras här en bonde, ”Hindrik Olfsson”. Bölet torde då varit alldeles nyligt och hade ännu ingen fast namnform. Antagligen var Gudlög fullmäktig änka efter en Olof och mor till sagde Hindrik, varav hennes namn stundom fästes för en tid vid bölet, som först något senare började omtalas efter sonen som Henriksböle, Hindersböle, liksom ofta bara Böle.

De olika skrivningarna av den sammansatta formen av detta namn ger goda skäl förmoda att Drygsböle i Hammarland också är bildat, om än på ett något annat sätt, på mansnamnet Hindrik, där senare delen gett ett Driks-, Dryks- och Drygs-.

Olle Sjöstrand