Önamnet Lappo i Brändö för ut i ett mycket exotiskt forskningsfält. Namnet förekommer äldst i skrift 1517 hos Revalköpmannen Helmich Ficke som gett kredit åt Vaste Persson från ”lappebuw kumlllynghe”. Brändö var på den tiden en kapellförsamling i Kumlinge socken. I kronans räkenskaper från slutet av 1530-talet skrivs namnet Lappå och Lappo. Då noteras här fem bönder, på 1570-talet sex.
Hur namnet riktigt är bildat är oklart. Det avviker klart från övriga önamn i trakten som är rätt genomskinliga. Närmast till hands synes en försvenskad form av ett finskt Lappi, varvid också förmärks det finska fjärdnamnet Lappves(i) intill i sydväst. Brändö har förvisso räknats till Åland, men har legat i en något ambivalent läge närmast Egentliga Finland, avspeglat bland annat i att de medeltida skattelagen här betecknats ”bol” som i sistnämnda landskap.
I hela Svenskfinland och i nordligare Sverige finns ett avsevärt antal ortnamn på Lapp-, likaså i det finska Finland på Lappi, Lapin-, Lappa-. Inte mindre intressant är att namn av detta slag också finns på Åland. Beteckningen ”lapp” brukades i äldre tid för nomadiserande fiskare, jägare och fångstfolk. Främst har det varit förknippat med samisk identitet, men sambandet är inte helt entydigt, det har också kunnat avse mera allmänt vildmarksinvånare.
Folkslagsbenämningar i anknytning till den historiska tidens gryning är närmast en vetenskap för sig. I ortnamn har elementet lapp knappast en helt entydig betydelse. Som förled i anslutning till naturföreteelser, såsom de vanliga Lappvik(en), Lappträsk(et), bör folkslagsbenämningen vara att preferera.
Då däremot lapp står som efterled i svenska namn bör det som oftast röra sig om terrängbeteckningar, som åkerlapp, en liten åker.
Folkslagsbeteckningen ”lapp” torde vara, även om också andra meningar framförts, att härleda ur finskans lappi som bör ha avsett en avsides plats i inlandet, en motsats till den bebyggda och uppodlade nejden. Ett gemensamt vildmarksområde har kunnat kallas lappi. En som levde där kallades ”lappalainen”, vilket senast på 1200-talet gett det svenska ”lapp”, ”lappar”.
Benämningen har haft en nedvärderande innebörd.
Eventuellt kunde Lappo i Brändö komma av denna finska topografiska betydelse, Lappi alltså, således närmast syftande på ett avsides och obrukat läge, då högst antagligen sett ur finska sjöfarares synvinkel. Namnet är då med all sannolikhet väsentligt äldre än den fasta bosättningen där som bör ha uppkommit på medeltiden.
En sådan tolkning är dock långt ifrån given. Av ortnamn och annat framgår att under vikingatiden och den äldre medeltiden fanns samer betydligt längre söderut i Fennoskandien, ner till trakten av Oslo och nordligare Svealand och stora delar av Finland ända ner till sydkusten och i Ryssland till trakterna av Ladoga och Onega. Som sagt finns Lapp-namn av likadant slag som annorstädes anmärkningsvärt nog också på Åland. De kan olika fall röra sig om en kollektivbeteckning, lappar alltså, men också ett personligt binamn, Lapp eller Lappe genom lappsk härkomst.
I Sund finns Lappböle, skrivet Lappaböle 1537, troligen innehållande binamnet Lapp. Samma namn Lappböle finns också i nyländska Kyrkslätt och Helsinge.
En Gunnar Lapp omtalas som nämndeman i Sund 1418. Eventuellt kunde det å sin sida finnas ett samband mellan namnen Lappböle i Sund och Lappo i Brändö då hela den nordöståländska skärgården fram till senare 1400-talet ingick i Sunds storsocken och huvudsakligen har befolkats från nordöstra fasta Åland. Det har också föreslagits att Lappo kunde var uppkallat efter någon ort på finländska fastlandet, såsom Lappi i Vemo. Det verkar mindre sannolikt dock.
Å sin sida förmärks att Lappböle i Sund är dotterbebyggelse till Gesterby, skrivet Gestrikaby 1397, ”gästrikarnas by”, efter tidigmedeltida inflyttare från Gästrikland, bland vilka det väl kunde funnits ett ”lappskt”, alltså samiskt inslag, varav binamnet Lapp/Lappe uppkommit. En viss parallell härtill tycks föreligga i åboländska Kimito, där det också finns ett Gesterby, som i sin tur är moderby till ett Lappdal, skrivet Lappedal 1540.
I Geta Dånö finns på västra sidan ett Lappnäs, belagt på en karta 1786/96. Åtminstone då fanns ingen bebyggelse här. Efterleden näs står här för udde. Namnet Lappnäs(et) har flera direkta motsvarigheter runtom i Svenskfinland. På något vis har udden varit förknippad med lappar eller någon med binamnet Lapp. Udden i sig har funnits tydligt redan i förhistorisk tid.
År 1537 omtalas ett ”Lappaböle” som förefaller ha ingått i Finströms Emkarby. Det torde motsvara en senare känd ägolott Labböle i nämnda by. I den äldsta urkund som Emkarby nämns i från 1431 omtalas å sin sida en Peder Lapp som säljer jord i grannliggande Bjärström. Rimligen hör dennes binamn ihop med det 1537 omtalade Lappaböle.
Trots vissa oklarheter skulle det verka som om det i detta fall skett en omtolkning från Lapp- till Labb-, som å sin sida ingår i namnet Labbnäs i Geta.
Samma namn Labbnäs återfinns också i åboländska Dragsfjärd och östnyländska Pernå, där även ett Labby finns. I dessa fall ingår mansnamnet Labbe, antagligen närmast en kortform av ett rätt ovanligt Lagbjörn. År 1432 förekommer en ”Jop Lap” som vittne till en markaffär i Saltvik. Härtill förmärks att den Henrik Jönsson som år 1527 erhöll frälse för Haga i Saltvik kallas i släktböcker ”Henrik Lapp” och därav har också hans släkt kallats Lapp. Han var häradshövding på Åland 1525 och befallningsman på Åbo slott 1526-27.
Huruvida de olika männen på Åland med binamnet Lapp på 1400-1500-talen varit närmare relaterade till varandra är omöjligt att veta. Dock kan man utifrån nämnda ortnamn på Lapp- och dessa binamn räkna med att det under medeltiden och ännu i nya tidens början funnits på Åland ett visst inslag av personer som betecknats som lappar och erhållit binamnet Lapp med åtminstone någon trolig anknytning till samiska anor.
Namnet Lappo i Brändö torde åtminstone på något sätt på längre eller närmare avstånd anknyta till samma semantiska krets men exakt hur är vanskligt att fastslå.
Text: Olle Sjöstrand
