I oktober år 2021 klev Dianabelle i land på Åland för första gången tillsammans med sin man och dotter. På en månad hade de packat ihop hela sitt liv hemma på Filippinerna för att flytta till en ö de aldrig hade hört talas om innan flytten blev aktuell. Ett år innan flyttlasset gick hade hennes man fått ett jobberbjudande som mjukvaruutvecklare på Paf i Mariehamn. Tillsammans tog de beslutet att han skulle tacka ja, utan att veta desto mer om vart de var på väg.
– Jag jobbade då som revisor på distans mot både Nya Zeeland och Australien, så vi hade egentligen tänkt oss att migrera ditåt. Finland hade aldrig kommit på tal. Men när Paf besökte Filippinerna för att intervjua min man kände vi båda att vi testar det här. Jag hade verkligen ingenting emot det.
Men strax efter intervjun bröt pandemin ut och arbetet med deras visum både stoppades och drog ut på tiden i olika omgångar.
– Det tog nästan ett år att få allt i sin ordning. Men sedan gick det snabbt. Vi fick en kontaktperson på Åland som hjälpte oss med allt det praktiska. En dag skickade hon en bild och adress på vår lägenhet i Mariehamn. Då satt jag på Google Maps och tittade runt på vårt nya kvarter, säger Dianabelle och skrattar.
Omtumlande omställning
Dianabelle beskriver första tiden på Åland som en väldigt kämpig tid. Dels var det en stor omställning med klimatet och vädret, framför allt mörkret, dels blev hon ensam hemma största delen av tiden.
– Min man for direkt på jobb, och min dotter började i skolan. Så jag var ensam hemma varje dag. I Filippinerna handlar man med kontanter, så jag tog ut en stor del av vår budget i kontanter när vi kom hit och satte det i fickan. Så som vi alltid gjort hemma. Men någonstans tappade jag sedelbunten. Det var hela vår matbudget för första månaden här. Vi hade inte ens råd med glödlampor till hela lägenheten. Så jag låg inne i vårt mörka sovrum och grät. Jag försökte jobba på distans, men tidsskillnaden gjorde det omöjligt. Så jag fick ge upp jobbet också, det var en stor sorg för mig. Det var en tung period.
När vi sitter ner tillsammans och Dianabelle berättar om allt möjligt är det dock ingen sorg som hänger över henne. Tvärtom, det bubblar om hela henne och hon skrattar i varje mening. Hennes positiva och glada uppsyn smittar av sig.
Att hitta sin plats
Även för Dianabelles dotter var flytten från Filippinerna svår att ta in. Dianabelle beskriver tiden innan flytten, och första tiden på Åland, som väldigt känsloladdad.
– Jag förstår henne, det är en stor sak att lämna vänner och familj och flytta till andra sidan jorden där man inte känner någon och inte kan språket. Jag har spenderat mycket tid med skuldkänslor, och funderat på om jag fattade rätt beslut. Men jag har landat i att utbildningen hon får här är så mycket bättre än den hemma. Och hon har landat här nu, hittat vänner och lärt sig språket. Men det var en tuff övergångsperiod.
Vad gäller skillnaderna i skolsystemet mellan Filippinerna och Åland är Dianabelle både överraskad och tacksam.
– Att få en bra utbildning för sitt barn i Filippinerna är dyrt. Då är det privatskola som gäller och det kostar ungefär 6.000 euro per år. Här har Strandnäs skola samma standard och kvalitet som de bästa privatskolorna på Filippinerna. Att få sin utbildning här kommer ge min dotter ett lättare liv och mer möjligheter i livet.
Men det är inte bara Dianabelles dotter som fått utbildning här på Åland. Dianabelle har deltagit i Medis svenskakurs, vilket även blev hennes väg ut ur lägenheten och ensamheten.
– Jag gick den första delen, svenska A, men valde att inte fortsätta vidare. Medis var jättebra men jag ville hitta ett jobb och bidra till våra utgifter i hemmet.
Dianabelle letade intensivt efter jobb som revisor, både på Åland och i Finland. Men lyckades inte få ett enda av de jobb hon sökte.
– Till sist tog jag jobb på en städfirma vid sidan om svenskakursen. Jag trivdes bra, men för någon som suttit vid ett skrivbord och jobbat hela livet var det ett väldigt tungt jobb. Jag började få ont i kroppen.
Dianabelle började ge upp hoppet om att kunna jobba som revisor på Åland, och började i stället studera programmering på kvällarna.
– Men min man hade då fått jobb hos Enfuce, och passligt nog kom det ut en tjänst som passade mig. Jag skulle samtidigt åka till Filippinerna och hälsa på, så när jag fick en intervju fick vi klämma in den en fredag kväll över en promenad. Det var jätteroligt, säger Dianabelle och skrattar så att hon nästan kiknar.
Reser runt i Europa
I dag jobbar hon heltid på Enfuce och stortrivs.
– Jag är så tacksam att jag hittade inte bara ett jobb, utan även ett jobb jag verkligen trivs med. Jag ser det som viktigt med hög arbetsmoral, och jag ger alltid 110 procent till mitt jobb. Men arbetskulturen här är väldigt olik den i Filippinerna. Där jobbar man tolvtimmarsdagar med hög press. Jag spydde ofta på jobbet på grund av stress. Här är arbetsdagen slut klockan 16, även om man jobbar väldigt intensivt under dagen, och då åker man hem till sin familj. Det är jättefint.
När Dianabelles arbetsdag är slut tar hon gärna en sväng via gymmet. Just nu jobbar hon på löpträningen, och trivs med att ta hand om sin kropp. Väl hemma fastnar hon snabbt i soffan.
– Jag spelar mycket mobilspel med mina vänner hemma i Filippinerna. Och så gillar jag att se på koreanska dramaserier och filmer. Förut älskade jag att gå ut, men nu är jag nog väldigt introvert.
Men vid varje chans hon får ger Dianabelle sig ut på resor. Att resa och upptäcka världen, och andra matkulturer, beskriver hon som sitt största intresse.
– Min bästa vän från Filippinerna och jag möts upp på olika resor varje år. Förra året var vi till Italien och Spanien, och i år möts vi i Turkiet. Sedan ska jag åka helt själv till Kanarieöarna.
I dag har den tunga starten som livet på Åland förde med sig helt vänt. Dianabelle berättar att de planerar att stanna här, och hoppas inom kort kunna söka finskt medborgarskap.
– Mörkret och vädret triggar fortfarande mitt dåliga mående, och jag får väldigt mycket ångest under denna tid på året. Men jag försöker spendera mer tid söderut för att ladda energi. Den korta mörka perioden vägs upp av allt som är så bra här!
Orden kommer på promenaden
En hemlig talang som Dianabelle har, men som hon sällan delar med sig av, är en kärlek till att skriva dikter. Hon beskriver det som någonting som finns inuti henne, och som ibland behöver få komma ut.
– Det kan hända när som helst att, men ofta när jag ser ut över havet eller när jag är ute och promenerar. Då måste jag skriva ner orden som kommer till mig direkt.
Trots att Dianabelle skrivit dikter så länge hon kan minnas, är det få i hennes omgivning som vet om det. För henne är det inte en hemlighet, utan mer en privat del av sig själv.
– Men när mina vänner gifter sig skriver jag alltid en dikt åt dem om deras kärleksresa som jag framför på bröllopet som en gåva, säger Dianabelle och ler generat.
En av Dianabelles favoritdelar med poesi är det så kallade ”spoken poerty”, en sorts scenkonst som är baserad på ord. Att framföra sina dikter på en scen är något som gör henne både glad och nervös samtidigt. År 2017 hade firman som Dianabelle då var anställd vid en intern talangjakt som hon vann.
– Jag framförde en åtta minuter lång dikt, den var tre sidor lång. Den vinsten fick ringar på vattnet och jag fick uppträda med den på andra ställen också. Det var väldigt roligt och gav mig mod till att skriva mer.
I dag har Dianabelle fått några av sina dikter översatta till svenska med hjälp av sin svenskalärare från Medis, Matts Backman.
– Det är jätteroligt. Jag skulle framföra en av dem på en lektion, men jag var bortrest då. Så min klasskompis fick göra det. Han tyckte inte det var lika roligt som jag att läsa dikter, säger hon och skrattar.
Vad livet än för med sig är hon övertygad om att dikterna kommer fortsätta vara en del av henne.
– Jag vill göra andra glada med mina dikter.
VI
By: Dianabelle Menor
Översatt av: Matts Backman
Kära, kommer du ihåg när vi träffades första gången När vi tittar på varandra
Är det lika kallt som snön omkring oss
Våra hjärtan brister
Jag hör din smärta
När du har förlorat ditt livs kärlek
Kommer du ihåg detaljerna i varje ögonblick Håll hans hand till slutet
Tack för att du lyssnar
I min berättelse går det igen Tack för ditt leende
Det ger mig nytt innehåll
När nya blommor vaxer Hör jag bådas våra skratt Efter gråtens tårar Gråter vi nu av glädje
Så trevligt att se sig omkring
Som dina ögon fulla av kärlek
Ljusa, färgglada verkligen lockande Som hur du håller mina händer hårt
Vi har blivit sårade av vår tidigare kärlek Denna vår kommer vi att älska igen
Det finns ingen garanti för morgondagen Det viktiga är att vi försöker
Som fjärilarna, fria att flyga
Som blommor, drömmer vi tillsammans
Som träd, öppnas våra hjärtan igen
Som våren, skapas en ny berättelse för dig och mig
