Vem vinner i halvtid?

Två år in i mandatperioden har utgångspositionerna inför nästa val utstakats tydligt, inte minst genom den budgetdebatt som pågått sedan i fredags i lagtinget. Läget i partierna är minst sagt skilda, vissa kan med tillförsikt se fram mot valet medan andra säkert bävar inför vad som komma månde.

Om vi börjar i regeringsblockets trio kan läget sammanfattas som att ett parti har medvind, ett är oklart och ett ligger rätt skrynkligt till. Socialdemokraterna är, som vanligt inför ett val, fyllda av självförtroende. Den här gången med viss rätta. De två S-ministrarna har haft stor synlighet, man driver frågan om skärgårdstrafiken med fast hand och tycks styra mycket av landskapsregeringens (LR) arbete. Varken skärgårdstrafiken eller vindkraften är heller sådana som lär repellera S-väljare. Däremot finns en oroshärd i kalabaliken kring ÅHS. S styr ÅHS genom både minister och ordförande, och om sjukvårdskrisen inte reds ut riskerar man att tappa förtroende i en fråga som är grundläggande för väljarbasen. Huruvida Camilla Gunell ställer upp till omval är också en ödesfråga för sossarna.

Liberalernas framtid är kanske mest svårtydd. Mycket hänger på om man kan balansera budgeten på ett sätt som inte väcker ilska hos väljarna. Lyckas man kan förra valets framgång bibehållas, men det är långt från säkert. Av allt att döma står Liberalerna också inför ett ordförandebyte i slutet av mandatperioden (kanske redan i vår?) och efter många år med röstmagneten Katrin Sjögren vid makten kommer efterträdaren (Anders Ekström?) att ha stora skor att fylla. Frågan är också om ett skifte i toppen innebär ett skifte i inriktning på höger-vänster-skalan.

Centern är regeringens sorgebarn. Osynliga ministrar, otydlig politik och en allmänt blek framtoning tyder inte på självförtroende. Dessutom utmanas man om traditionella C-väljare från flera håll. Obunden samling, Moderaterna, Pro Åland och Ålands framtid vill alla locka över besvikna Centerväljare. Lite panikläge vore nog bra för en organisation som förvisso sökt lugnet, men också hotas av sviktande opinionssiffror.

På oppositionssidan sitter Obunden samling med breda leenden och ser framtiden an med tillförsikt. Lagtingets främsta motvalsparti lockar missnöjesröstande med förändringsmotstånd och nedtonande av samhällsutmaningar som klimathot och strukturellt ekonomiskt underskott. Problemet för Ob är inte valrörelsen, utan det som kommer efter. Vem ska man regera med? Lib och S säger blankt nej. Med PÅ, C och ÅF finns problematisk historia medan MSÅ ses redan i dag som Ob:s sidovagn i många frågor.

Moderaterna är åländsk politiks största enigma just nu. I Ålandstidningens Ledarpodds halvtidsintervju sade partiledaren Wille Valve i princip allt det som MSÅ-väljare vill höra och tryckte hårt på tillväxt och LR:s tillkortakommanden på det området. Men i budgetdebatten var det väldigt mycket beröm till regeringen och dess budget. Den tydligaste skiljelinjen mot LR finns i skärgårdstrafiken/varvet – men räcker det till en valframgång? Nja, MSÅ måste nog bli än skarpare i de moderata kärnfrågorna för att vinna fler platser i lagtinget.

Hållbart initiativ får slåss för sin enda plats i lagtinget. Alfons Röbloms avhopp som talesperson har försatt partiet i ett läge där ledningen är ytterst otydlig. Bristen på nya profiler är det mest brännande problemet, men också att få utdelning på de gröna frågorna.

Pro Åland siktar på fem mandat, men där tar Veronica Thörnroos i så att hon nästan spricker. Däremot kan nog ett eller ett par mandat byggas på besvikna eller vilsna C-väljare som följer sin tidigare ordförande. Har antytt möjligheten till ett valförbund – med ÅF?

Om Grön vänster ska ha en framtid nästa mandatperiod måste nya namn kliva fram – och visa mer intresse för arbetet i parlamentet än vad Mogens Lindén gjort. Inte en enda budgetmotion och ständigt mässande om hur meningslösa lagtingsdebatterna är får en att undra om han alls vill vara i den folkvalda församlingen.

Rainer Juslin har aviserat att han inte ställer upp till återval. Kan Lib vinna tillbaka hans röster efter skärgårdstrafikdebatten – eller blir det röster till MSÅ och Pro Åland?