Skicka in en insändare
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Vi vet att rörelse främjar hälsa, skolresultat och minskar risken för sjukdomar som diabetes och fetma. Ändå rör sig både barn och vuxna allt mindre. Övervikten ökar, liksom typ 2-diabetes – även snabbare än på fastlandet. Samtidigt tror vi att information räcker för att förändra beteenden. Det gör den inte.
Forskningen visar att beteenden formas av sammanhang. Människor behöver konkreta stöd och socialt sammanhang för att omsätta goda intentioner i handling – exempelvis planerade träningstillfällen, gemenskap eller känslan av att “alla andra gör det”. Här spelar idrottsrörelsen en avgörande roll. Aktivt deltagande i grupper ökar sannolikheten för fortsatt motion, särskilt med motiverande ledarskap och rätt utmaningsnivå.
Rörelseglädje är en samhällsfråga och Ålands folkhälsostrategi säger att hälsa ska genomsyra alla politikområden. Då måste samhället investera där hälsa faktiskt skapas – i vardagen, i föreningslivet och i skolan. I dag urholkas stödet till föreningar av inflation och ökade kostnader, trots att idrottsrörelsen gör mer än någonsin.
Enligt UKK-institutet i Finland skulle en ökning på bara 0,5 procent i fysisk aktivitet ge enorma hälsoekonomiska vinster. Den låga aktivitetsnivån kostar Finland cirka 3 miljarder euro per år – Ålands andel motsvarar cirka 16 miljoner. Offentliga medel, till exempel Paf-vinster, bör därför riktas till långsiktiga satsningar på rörelse, inte bara till att vårda följderna av stillasittande.
Det lönar sig att förebygga i stället för att vårda. I Norge har man visat att varje krona som satsas på fysisk aktivitet ger mångdubbelt tillbaka genom bättre hälsa, minskad sjukfrånvaro och högre livskvalitet.
Exempel: om 100 unga (10–19 år) blir mer aktiva ger det i snitt 315 friska levnadsår, två års längre livslängd och 80.000 euro/år i minskade vårdkostnader. För unga vuxna (20–29 år) är effekten ännu större.
Trots tydliga fakta rör sig ålänningarna inte mer. Därför behövs:
• Stärkt samarbete mellan skola och idrottsrörelse, som i ÅL-IN-projektet.
• Mer resurser till föreningar för fler grupper och utbildade tränare. Paf-medel bör hållas utanför budgetramen och indexjusteras för inflation.
• Finansiera projektet ”Sätt Åland i rörelse” – ett samarbete med idrottsföreningar baserat på modern beteendeforskning.
• Uppvärdera frivilligarbete, som redan visats skapa minst tiofaldigt samhällsvärde.
Fysisk aktivitet är inte en kostnad – det är en investering i ett friskare, mer hållbart samhälle. Det stärker inte bara hälsa utan även ekonomi, jämställdhet, utbildning och demokrati. I tider av oro ökar dessutom samhällets motståndskraft när människor mår bättre fysiskt och psykiskt.
Vi vet vad som fungerar. Frågan är inte om vi har råd att satsa på rörelse – utan om vi har råd att låta bli.
Anders Ingves
