Humorn som förändrade världen

Ett skratt förlänger livet, heter det. Och visst är det så. Humor är ett livselixir. Till och med då världsläget är på god väg att fullständigt balla ur har humorn sin givna plats. Vi måste få skratta för att orka med allt elände som drabbar och omger oss.

Just därför hade jag tänkt att avsluta det här året med en positiv, skojfrisk och kanske en aning raljerande krönika.

Men det visade sig vara lättare sagt än gjort, även för en inbiten ordvrängare med förkärlek till udda dialekter och uttryck, knäppa grimaser och slapsticks. Helst förpackat utanför boxen. Magkänslan infinner sig inte. Och den går inte att tvinga fram. Humor är inte inlärd. Den bara finns. Eller inte.

Humor bygger på intuition, ingivelse i stunden. Påståendet är evidensbaserat och bygger således på forskning. Min egen. Men jag kanske har fel. Vid närmare eftertanke skulle det till och med vara befriande att bli motbevisad. Att det faktiskt går att utbilda sig till humorist.

Om så är fallet är det lika bra att börja i tid och införa humor på skolschemat. Kanske redan i förskolan. Och bland dem som redan hunnit växa upp finns vissa ansvarsområden som bör prioriteras. Hit hör politik där obligatorisk humorkurs bör införas för blivande och redan etablerade, humorfria politiker.

Det skulle smörja upp dagens knastertorra sandlådedebatt till helt nya, jovialt konstruktiva nivåer. Humor kunde motverka den tilltagande polariseringen inom politiken och samhällsutvecklingen i stort. I förlängningen kunde humorn rent av förändra världsläget till det bättre genom att få människor att skratta i stället för att slåss.

Tänk om de världsledande själviska korkskallarna Putin, Trump och Xi Jinping plötsligt fick en magkänsla av självironi, började skämta om sig själva och som kulmen på ett hysteriskt skrattanfall abdikerade och i stället började kämpa för ett demokratiskt, civiliserat världssamfund. Det i sin tur skulle skapa en befriande tsunami av insikt om jämställt människovärde över den muslimska världen och även dra ned byxorna på den förvuxna nordkoreanska blöjdiktatorn Kim Jong Un, vars nakna underdel skulle avslöja att hans kärnbestyckade långdistansrobotar inte är någonting annat än en penisförlängare. Det kunde gå till historien som ett axiom om att ”ett skratt förlänger underlivet”.

Även här på vår lilla del av världen kunde skrattet befria och förändra. Genom att bombardera statsmakten med dåliga skämt om oss själva och våra systerautonomier Färöarna och Grönland skulle Finland ge upp av magkramp, riva skattegränsen och ge ålänningarna så långtgående självbestämmande de vill ha. Och precis då riksdagen ska klubba beslutet stiger vår riksdagsman upp och förklarar att allt bara är ett skämt.

Lagtingets plenum kunde inledas med en ”vitsstund” där ledamöterna i tur och oordning fick dra sina bästa motionsskämt från talarstolen, allt under ledning av talmannen som av självironisk hybris slår sig själv på fingrarna så fort de börjar knappa på ett tangentbord. Åland skulle blomstra som världens roligaste besöksmål under parollen ”Kom hit på egen risk!”. Tänk vad roligt det skulle vara!

Och precis då väcktes jag av att jultomten drog mig i skägget och förstod att det inte bara var en dröm. Utan även en krönika.

God Jul!