Beslutet är fattat och såren därmed öppna

Det kom inte som någon överraskning att landskapsregeringens (LR) förslag till kortruttssatsning blev av. I slutändan hade de inom majoritetsblocket som var tveksamma – förutom Jörgen Gustafsson (C) – inte någon reell möjlighet att avvika från den antagna linjen eller så blev man som man brukar säga ”inpiskad i ledet”. 

Däremot är det tydligt att vi bara sett början av beslutets kringeffekter på den politiska arenan. Detta då majoritetens övertygelse om att beslutet är ”det enda” rätta alternativet riskerar att förstärka känslan hos kritikerna att processen mest handlat om att legitimera ett förutbestämt beslut.

Onsdagens beslut om kortruttssatsning är historiskt. Efter åratal av diskussion och ändrade inriktningar blir det nu en omställning av skärgårdstrafiken. Kalaset kostar 340 miljoner euro och det påverkar inte bara de som bor i skärgården. Det enkla faktum att lagtinget är uppbundet till denna satsning under de kommande 15 åren får ringeffekter även på andra områden inom landskapet. Med det finanspolitiska ramverket påverkar en satsning av denna dignitet övriga satsningar på ett sätt som är svåröverskådligt.

För många skärgårdsbor är beslutet en chock. För hur vi än vrider och vänder oss påverkar beslutet deras möjligheter att bo och verka i sin hemkommun. Kritiken från skärgården har dessutom varit skarp. Brändö kommun har i sitt yttrande varnat för att den föreslagna trafiken försvårar inflyttning och företagande och talar om en ”påtaglig risk för avfolkning” om norra linjen försvagas. 

Samtidigt ger ett långsiktigt beslut förutsättningar. Rätt eller fel så vet man vad man har att anpassa sig till. I dag är det säkert svårt för många att inse det men i längden är det att betrakta som en fördel.

Det ska även vägas in att skärgårdstrafiken måste minska i kostnader. Det finns inte pengar kvar att fortsätta på samma sätt som man alltid gjort, vilket de flesta skärgårdsbor förstår.  Om inget hade ändrats nu är risken stor att sparåtgärderna blivit än större vilket i sin tur gjort situationen än värre.

Det råder ingen tvekan om att regeringspartierna Liberalerna, Centern och Socialdemokraterna högst troligen får betala med tappat väljarstöd bland skärgårdsbor och personer med koppling till skärgården. Samtidigt finns det säkerligen röster att hämta på annat håll där åsikten är att skärgården har kostat för mycket och tar för mycket utrymme av den allmänna debatten.

Men beslutet lämnar sår. Folk känner sig svikna och genuint oroliga för hur man ska fortsätta bo och verka i sin kommun. Politiker som har avvikande åsikt i frågan känner sig överkörda och förtroenden är rubbade. Det är också en del av verkligheten.

Under en tid framöver kommer missyttringar att ske på olika sätt och det finns många gropar att parera innan projektet är i mål. Samtidigt är beslutet nu fattat. Sannolikheten för att en ny regering efter nästa val skulle riva upp beslutet är väldigt låg. Erfarenheter av upprivna beslut, läs elhybridfärjan, är så färska i minnet att knappast någon av våra politiker vill utsätta sig för det. 

I slutändan handlar det om att de inblandade hittar fördelarna med beslutet och försöker arbeta utgående från det. Det blir också avgörande hur landskapsregeringen hanterar tiden efter beslutet: om man fortsätter att försvara varje detalj eller om man faktiskt lyssnar, justerar och förankrar när de konkreta konsekvenserna står klara. Vi kan dock inte förvänta oss någon konstruktiv debatt på ett tag ,utan det är en lång väg att ännu vandra innan förtroenden är återupprättade och en ny verklighet kan infinna sig.