Varför kan ingen hållas ansvarig?

Sommaren 2023 ändrades lagtingets arbetsordning så att lag- och kulturutskottet (LKU) och i budgetfrågor finans- och näringsutskottet (FNU), fick tydligare övervakande roller över landskapsregeringens (LR) arbete sköts. Liknande uppgifter har grundlagsutskottet i Finland och konstitutionsutskottet i Sverige.

Det är en viktig uppgift. Landskapsregeringen utses av, och sitter på förtroende från, lagtinget. Det är LR som har den verkställande makten, men lagtinget den beslutande och lagstiftande. Det är också i parlamentet våra folkvalda sitter. Därför är det viktigt att det finns ett tydligt regelverk för när och hur parlamentet kan och ska övervaka regeringens arbete.

Hittills har LKU och FNU dock bara haft ett ärende av den här arten på sitt bord; frågan om elhybridfärjan. De flesta kommer ihåg den långa cirkus som regeringen Sjögren I satte igång när man tecknade avtal om trafik med en elhybridfärja till Föglö och en bro över Spettarhålet. Lika väl minns de flesta att regeringen Thörnroos rev upp det redan gällande avtalet utan att ens försöka förhandla sig ur det när man kom till makten efter valet 2019.

Slutresultatet blev en förlikning med konsortiet som vunnit upphandlingen och ett skadestånd på 10 miljoner euro. Utan en enda tur med den tänkta färjan.

När förlikningen blev ett faktum tog LKU och FNU upp frågan till granskning. Oturen har gjort att den blivit kraftigt försenad på grund av sjukdom, men utskottets vice ordförande, Sandra Listherby (Lib), (ordinare ordförande Harry Jansson (C) och ledamoten Veronica Thörnroos (PÅ) har båda valt att inte delta i behandlingen då de satt i regeringen Thörnroos) hoppas att man ska bli klara före sommaren.

Det är naturligtvis inte på något sätt bra att det dröjt så länge, och det visar tydligt på bristerna i självstyrelseapparaten som i väldigt mycket är kraftigt personberoende. I det här fallet blev en tjänsteman sjukskriven och arbetet tog stopp. 

Under tiden har en fristående advokatbyrå givit ett juridiskt utlåtande (dessvärre inte offentligt ännu), Centralkriminalpolisen har utrett och lagt ned utredningen och JK har sagt sitt. Men utskottet är alltså långt ifrån färdigt, och FNU vill också utreda vissa delar i frågan.

Det är viktigt att det dyra debaclet med elhybridfärjan inte sopas under mattan som den ytterst pinsamma affär den är för våra politiker. Väljarna, skattebetalarna som blev förlorarna, har rätt att veta hur det kunde gå som det gick, och kunna försäkra sig om att det inte ska kunna gå så igen. Väljarna ska också kunna dra slutsatser om vem eller vilka som felade.

Sandra Listherby säger till Ålandstidningen att man i LKU är överens om att det inte handlar om att skuldbelägga någon med utredningen, och det är en linje som man alldeles för ofta håller på Åland. Varför, måste man fråga sig.

Om LKU:s utredning kommer fram till att någon de facto felat, exempelvis genom att fatta belsut som man visste inte hade stöd i lagtinget eller i lagen – varför ska då dessa personer inte hållas ansvariga för sina beslut?

”Vi ska lära oss för framtiden”, menar LKU, och det får man förstås hoppas. Men utan ansvarsutkrävande är frågan hur mycket lärdom det blir. Risken blir att eftersom inget ändå händer när man slösar bort tio skattemiljoner, så kan man chansa nästa gång också.

Politiker ska inte behöva vara rädda för att fatta beslut, men de ska göra det med respekt för att de pengar de hanterar inte är deras egna. Om man aldrig får peka ut skyldiga till vårdslösa beslut lär inte den respekten vara särskilt stark.

De båda utskotten har en viktig uppgift i sitt övervakande uppdrag, låt oss hoppas de tar det på allvar.