Jesper Josefssons avgång innebär mer än att en ministerpost blir vakant. Nu väntar Centern på att utse en efterträdare som kan fortsätta driva partiets tillväxtfokus inför det kommande valet, skriver Daniel Dahlén.
Centern måste ersätta mer än en minister
Politik » Jesper Josefsson lämnar mer än en ministerstol efter sig. Centern har flera möjliga ersättare, men vem ser till att tillväxtpolitiken inte stannar vid ett meddelande?
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Näringsminister Jesper Josefsson (C) avgår och med det öppnas en större fråga än vem som ska ta över ministerposten. Givetvis har Josefsson helt rätt när han säger att han går att ersätta som minister men inte som pappa. Prioriteringen är enkel och given. Däremot råder det ingen tvekan om att avhoppet påverkar både regeringen och Centern. En minister går att ersätta. Svårare blir det att ersätta den politiska profil och det tillväxtfokus som Josefsson har bidragit med.
Josefsson har på många sätt varit en tillgång för både sitt parti och landskapsregeringen. Med sin lugna framtoning och en tydlig grund i näringslivet har han försökt bana väg för en ny näringslivspolitik. Gudarna ska veta att det här inte är lätt i ett politiskt landskap där många saknar erfarenhet från näringslivet och där fokus ständigt hamnar på fördelningspolitik. Men kakan måste också bli större för att trygga vård, skola och omsorg.
I denna värld är Josefsson en udda fågel. Med fokus på tillväxt har han försökt skapa grunden för något nytt. Målet är långt ifrån säkrat men med tillväxtmeddelandet finns åtminstone en grund att arbeta vidare på. Frågan är vem som nu ska driva arbetetnär Josefsson lämnar regeringen.
Centern saknar inte personer som kan axla rollen som näringsminister. Vi kan börja med Robert Mansén (C). Som tidigare chef för Ålands Teknologi- och energicentrum och med djupa rötter inom främst den åländska vindenergin har han kunnandet och förståelsen för näringslivets villkor. Startsträckan för Mansén skulle således vara kort och med bara ett år kvar till valet är det en fördel.
En minister går att ersätta. Svårare blir det att ersätta den politiska profil och det tillväxtfokus som Josefsson har bidragit med.
Även Liz Mattsson (C) är ett alternativ. Mattsson har gedigen erfarenhet av småföretagandet på Åland efter sina år som ansvarig för Skördefesten och genom eget företagande i nära kontakt med det åländska näringslivet och i synnerhet livsmedels- och jordbrukssektorn. Kunskapen finns där och dessutom är hennes profil lik Josefssons i den bemärkelsen att hon till mångt och mycket är en konsensuspolitiker. Det gör henne intressant även för den som vill se kontinuitet i det politiska arbetssättet.
Ålandstidningen
Om uppgiften under det sista året framför allt blir att ro påbörjade ärenden i hamn talar mycket för att det är Roger Höglund (C) som går in i regeringen. Han har erfarenheten och vanan samt inte minst en bra insikt i det åländska näringslivet. Ett enkelt val ur den bemärkelsen.
En bubblare är Harry Jansson (C) som har gedigen erfarenhet men han har dragit ett stort lass med självstyrelserevisionen och samtidigt ställt sig avvaktande till att ställa upp i nästa val. Det talar för en annan lösning. Samtidigt finns ministererfarenheten där och det skulle vara enkelt för Jansson att hoppa in i Josefssons ställe.
Mycket talar dock för att det endera blir Harry Jansson eller Roger Höglund som axlar rollen som näringsminister. Tidpunkten och erfarenheten talar för någon av dem.
Oavsett vem det blir måste Centern också förhålla sig till att talmannen Jörgen Pettersson (C) sitter i lagtinget som partiets andra ersättare, efter Robert Mansén. När Josefsson återtar sin plats behöver efterträdaren därför hämtas ur den nu tjänstgörande lagtingsgruppen om Pettersson ska kunna sitta kvar.
En extern rekrytering är alltså möjlig, men skulle med nuvarande mandatförhållanden innebära att Pettersson förlorar sin lagtingsplats och därmed inte kan fortsätta som talman. Det begränsar i praktiken Centerns handlingsutrymme.
För centern är Josefssons avgång trots allt ett avbräck som sträcker sig längre än ministerposten. Josefsson har en profil som attraherar andra väljargrupper än de vanliga centerväljarna och med honom borta från maktens centrum så minskar exponeringen av det nya centern. Ett Centern som kanske till många delar är lite mindre konfliktbetonat men som ändå tilltalar en stor mängd väljare. Hur man ska väga upp detta är svårt men inte omöjligt.