Tydlighet och trygg närvaro en grund för tillfriskning

Det har tyvärr tagit en enorm tid för mig att landa från en psykos för sjutton år sedan. Jag hade kunnat få bättre hjälp på traven, ur social synpunkt. Man behöver fokusera på tydlighet, (framför allt ärlighet) till den som behöver tillfriskna. Ge vänliga men gärna konkreta förklaringar kring hur man som utomstående önskar stå i relation, ogärna dubbla budskap.

En fullvuxen förstår ju i regel avvisanden som enbart pekar i en riktning. Men när dessa avvisanden blir regel, blir det knepigt för den som vill landa att förstå mönstret. Undvik hattande hit och dit kring vänskap.

Jag lever i nutid boendes tillsammans med mitt livs kärlek, Markus. Jag känner nu mer integritet, då livet som singel efter psykisk ohälsa är en svår ekvation här. Det är lätt att osmickrande lögner sprids. I synnerhet vård, myndigheter och även privatpersoner har en stark effekt kring förloppet. Alla människor kan drabbas av psykisk ohälsa, det vet ju genomsnittet i dag redan. Själv blev jag social katastrof, när min förvirring var som värst, trots att jag av naturen har tålamod och ett stillsamt sätt.

En person som insjuknat i psykos som tar till med våldsamma ageranden är en minoritet, själv skulle jag aldrig ens drömma om våld. Det trodde jag att genomsnittet visste. Ändå fick jag förklarat av en handledare på Fountain House att orsaken till att vänner inte bjudit in mig till sig under alla dessa år, är rädsla. Säg mig då, hur en fridfullt lagd enskild individ tillfrisknar från en sådan snedvriden uppfattning utifrån?

Att psykisk ohälsa varken är en egenskap eller ett eget val, förstår ju de flesta. Jag har försökt bryta min isolering, och bjudit in nya vänner hem. Det var likt att betala “porto” till mig själv i framtiden, även om det var bortkastad generositet. Som förälder fick jag aldrig en chans till ett samspel, mina barn fick fick bevittna sin omvärld socialt stympad. Det blev dock normalt i deras ögon.

Jag hoppas verkligen att man i framtida barnskyddsärenden är mer öppen om vikten av förälderns grundbult: auktoritet. Det är något man gemensamt behöver arbeta för redan från start, föräldern med med trygg röst. Alla behöver en nykter bild av sin omvärld.

Själv blev jag öga mot öga vid mitt köksbord hotad från psykiatrin om fortsatta anmälningar till barnskyddet när min yngste var liten, om jag inte följde deras vårdprogram (trots att de visste att barnen hade tryggt, helt och rent). Att sen manövrera en vardag invaggad i den känslan är en dålig plattform i sinnet till fria val. Individens egenvärde är inte något som bibehålls per automatik. Det är likt ett hus i ständigt behov av restaurering. Kollektivt förvaltande.

Elin Wikblom