Trashankarna mitt ibland oss

I en kolumn för ett halvt år sedan undrade jag hur mycket (eller litet) chaufförerna i de nya prisdumpande taxibolagen i Helsingfors förtjänar samtidigt som jag medgav att också jag förfallit till att anlita dem.

Nu behöver jag inte undra mera för min gamla kollega och vän, pressfotografen Peter Jansson, kan ge besked.

Jansson hade långtråkigt som pensionär och började köra taxi för Uber och Bolt. Efter fem veckor fick han nog och Hufvudstadsbladet redogör 21 oktober för hans förtjänst:

”Under fem veckor körde Jansson 175 timmar, 202 turer och totalt 4.780 kilometer. Inkomsten blev 2.100 euro, som delades mellan ägaren och honom, 60 respektive 40 procent.

Jansson tjänade 1.250 euro åt företagaren och kunde själv fakturera 840 euro. Utöver det här tog plattformarna över 500 euro i avgifter för att förmedla hans 202 resor”.

Peter Janssons timlön blev 4,80 euro. Han slutade köra taxi, han kan göra det valet för han har en bra pension. Men han tycker synd om sina utländska kolleger.

”Ska man försörja sig på ett sådant här jobb måste man köra dygnet runt. Många inflyttade är beroende av de här inkomsterna, eftersom de inte får andra jobb. Dem tycker jag verkligen synd om”, säger Jansson.

Mer än hundra år har gått sedan vi införde åtta timmars arbetsdag och minimilön. Idén var att alla ska kunna leva på sin lön och försörja en familj.

I dag har vi nått en punkt när de gamla fri- och rättigheterna inte mera gäller alla.

Den som i likhet med mig deltog i marxist-leninistiska studiecirklar på 1970-talet minns att Karl Marx skrev nedvärderande om ”trasproleriatet”. De låg längst nere på samhällsstegen och hade fullt upp med att överleva från dag till dag så den gruppen skulle aldrig göra revolution.

Marx, eller var det Lenin, ansåg däremot att bättre betalda, upplysta arbetare skulle bli den kommunistiska förtruppen.

Medan man satt och långled på studiecirkeln såg man framför sig trasproletariatet i smutsig skjorta och slitna byxor.

Dagens trasproletariat som kör taxi, plockar bär, jobbar på byggen, städar och förmedlar mat från krogen har visserligen hela byxor, men annars är deras position föga bättre än Marx och Lenins trashankar.

Många av dem är papperslösa och vågar inte klaga. Och de som kunde klaga har ingen aning om sina rättigheter. Alltså är de lätta byten för hänsynslösa, snikna företagare.

Polisen bidrar till misären med att snabbt som ögat lägga ner utredningar om misstänkt människohandel av ”brist på bevis”.

Är det så här vi vill ha det? Nej, låt trasproletariatet förbli i Marx och Lenins virriga teorier, och bara där.