Tankar kring konfessionslös undervisning

Alla 33 elever marscherade in till morgonandakten som Barne Björklund höll i min barndoms folkhögskola.På 80-talet skulle jag själv som församlingsanställd ungdomsarbetare hålla mängder med morgonsamlingar i de sydösterbottniska skolorna. För att senare ägna en hel vinter åt att i ”Team Filippus” resa med en stor bokbuss och hålla religionslektioner i den svenskspråkiga delen av Finland.

Många seriösa frågor dök upp, små ”väckelseeldar” tändes här och där, elever önskade bönerum dit de kunde gå och stilla sig på rasterna.

Då Tony Asumaa var utbildningsminister skulle en ny skolreform upp till behandling. Då fanns inte en tillräckligt stor vaksamhet och engagemang i församlingarna. Vi kunde ordnat debatttillfällen och bättre satt oss in i frågan. Nu står vi med en mycket dålig lösning, men om en lag visar sig ha stora negativa konsekvenser för ett samhälle kan man alltid riva upp den, och göra om, göra bättre.

Det är bra att vår ögrupp är mångkulturell, men då blir det samtidigt viktigt att värna om respekt för våra andliga rötter som finns i kristendomen.

Sympatiskt är att när näringsminister Fredrik Karlström vill öppna butikerna på långfredagen uteblir reaktionerna, men när han lite tummar på karantänsreglerna efter att ha gjort en kort utlandsvisit, då vaknar ”drevet”

Om vi smygsekulariserar samhället uppstår ett farligt vakuum som inte förblir tomt, utan fylls med något de flesta av oss inte vill ha.

Ge barnen en ordentlig grund i de bibliska berättelserna, de ger trygghet, stabilitet, och något att luta sig mot när olika livskriser möter.

Skolan är en skattefinansierad samhällsfunktion som inte bör fjärmas från, utan hellre gå armkrok med kyrkan. Vi behöver varandra.

Till sist några frågor:

Kvarstår den teologiska utbildningen för religionslärare?

Gör skolan besök till församlingar, och är församlingarna välkomna till skolan i den nya ordningen som införs hösten 2021?

Bengt Grunér