Dags att behandla lantbruket som Ålands ryggrad

Det åländska lantbruket spelar en avgörande roll i vårt samhälle, men ändå hamnar det alltför sällan i centrum för det politiska samtalet. Det är märkligt för få andra verksamheter påverkar så många delar av vårt gemensamma liv. Allt från ekonomi, miljö, kultur till social hållbarhet och beredskap påverkas av hur lantbruket fungerar. Att satsa på lantbruket är att investera i framtidens Åland.

Ekonomiskt är lantbruket en stabil grund i den åländska ekonomin. Med primärproduktion i form av potatis, spannmål, frukt, mejerivaror och kött skapas betydande värden varje år. Men den största styrkan ligger kanske i de ringar på vattnet som varje producerad euro genererar. Varor ska transporteras, förädlas, paketeras och säljas. Maskiner behöver underhåll. Småföretag inom allt från logistik till verkstadsindustri påverkas direkt av hur bra våra lantbruk har det. Flera kommuner på landsbygden är beroende av att det finns arbetstillfällen i och omkring jordbruket.Men det handlar inte bara om jobb och tillväxt. 

Lantbruket är en nyckel till vår ekologiska balans. Genom betesdjur hålls landskapet öppet vilket är en förutsättning för den biologiska mångfald vi annars riskerar att förlora. När djurhållning kombineras med växtodling, naturlig gödsling och växling av grödor, skapas ett hållbart kretslopp. Maten vi producerar på Åland kräver mindre insatser av konstgödsel och importerade resurser, vilket gör oss mindre sårbara i en värld där transporter plötsligt kan stanna.

Och sårbarheten ska inte underskattas. Under pandemin blev det tydligt hur snabbt leveranskedjor kan brytas. I ett läge där världen präglas av osäkerhet som krig, klimatkris och politisk instabilitet blir livsmedelsförsörjning en säkerhetsfråga. Lantbruket är en av våra mest robusta branscher. Djuren behöver skötas, åkrarna måste sås och skördas, oavsett omvärldsläget. Det är en trygghet vi borde värdesätta betydligt mer. Det finns också en djupare dimension, den kulturella och sociala. 

Lantbruket är inte bara en näring det är ett levnadssätt, ett arv och en identitet. Att odla, skörda och bruka mark är aktiviteter som format det åländska samhället i generationer. När lantbruket frodas, hålls också våra bygder levande. Det finns barn i skolorna, kunder i de lokala butikerna och liv i byarna. Närproducerad mat stärker det lokala mathantverket och gör Åland mer attraktivt som turistdestination. Vi vet att gäster söker äkthet, kvalitet och hållbarhet och allt detta kan det åländska lantbruket erbjuda.

Trots allt detta så haltar förutsättningarna. Lantbrukets andel av BNP har minskat över tid. 

Samtidigt ökar beroendet av stöd för att verksamheten ska vara livskraftig. Det är en ohållbar utveckling. Vill vi ha ett starkt åländskt lantbruk i framtiden och allt det som det bär med sig så krävs en långsiktig politik. En politik som vågar tala om självförsörjning, som stöttar investeringar i ny teknik, som säkrar generationsväxlingar och som ser lantbruket för vad det är: ett nav i det åländska samhällsmaskineriet.

Åland är i grunden ett ö-samhälle, och det ger både utmaningar och möjligheter. Det innebär beroende av transporter, men också chansen att skapa ett starkt inre kretslopp – från jord till bord. Genom att ta till vara det vi har, och genom att stärka våra egna resurser, kan vi göra Åland mindre sårbart och mer hållbart.

Det är dags att inse: lantbruket är inte gårdagens sektor. Det är morgondagens nyckel. Och det förtjänar vår fulla uppmärksamhet i politik, i samhällsdebatt och i praktisk handling.