Tankar inför kommande åtgärdsprogram åt de överviktiga

Ett nytt år står på kommande, och många kraftigt överviktiga liksom jag har genom åren upplevt gränslös uppgivenhet inför de åtgärdsprogram man kommer att ställas inför från sjukvården. 

För den feta finns sällan några frizoner i vardagen. Matstunden är en intim handling, som ständigt söker ID i sinnet. Det blir därför trångt i sinnet och övermäktigt att hantera i all parering man måste bemästra utifrån i umgänget. Jag har med tiden fått bli mitt eget bollplank där. 

Många av oss upplever att vården har bestämda schabloner som inte tycks se tyngd i tanken att övervikt med sjukdom som följdeffekt ju sällan orsakas i huvudsak av den enskilde. Så länge samtalen sker i den riktningen (oavsett varifrån) blir dessvärre trängseln i hjärta och hjärna föga gynnsamt att skapa individuella strategier för var dag. 

Handen på hjärtat, ingen dag är ju den andra lik, dietkulturer till trots. Vem vet? Kanske år 2050, har ett litet vidhållande från yrkeskåren smugit sig in i ord, blickar och kroppsspråk. Det är sannolikt många år av samtal och modiga berättelser kvar där, inte enbart min egen. 

Själv lyckades jag gå ner i vikt från som mest 153 (smärtsamma) kilo till (hittills) 122, utan vare sig operation eller medicinering. Och det egentligen i huvudsak genom att sätta skarpa och tydliga sociala gränser kring vad jag ska behöva ta emot. Först därefter, kunde jag både genom poesi och egna texter hitta uttryck för mitt mentala utgångsläge. Utan dessa nyvunna andetag, hade jag aldrig klarat det. Jag lever i tron om att våga undersöka sitt totala mandat i vardagen. Oavsett om det gäller sömn, press till exempel ekonomiskt eller social utsatthet. 

Bara att belysa, åtminstone för sig själv i ord och egna uttryck som mer nära matchar “mitten av piltavlan” i vårt liv – ger en tydligare markör kring var vi är på kartan i maggropen vid middagsstund. Att vilseledas av yttre faktorer är lättare hänt än man tror. För de inom vård som arbetar med fetmaproblematik, tror jag är det viktigt att ha med sig även i samtalen med patienten att vad man erbjuder är just: (det ena sidan av myntet.) Det liv som kretsar kring hjärta och själ med maten bredvid (är din egen spelplan). Utan den insikten, riskerar annars den enskilde i värsta fall få allvarliga konsekvenser i sitt hjärta och i det privata livet. Ta bara stillsamt tillbaka det mentala utrymme som en gång togs ifrån dig, ytan och dess omfång är ändlöst att botanisera i. Gott nytt (utrymmesår) för alla, önskas.

Elin Wikblom