Staden kan inte ignorera företagens ekonomiska verklighet

I Mariehamns stads visionen för Rossen finns planer på bostäder, kultur och småskalig industri. 1.000 nya invånare skulle få plats i området. Mottagandet av presentationen har varit försiktig positivt. Men det dröjde inte länge innan gnisslet började höras runt om i kvarteren. Tyvärr har staden missat i kommunikationen, men framför allt har staden återigen missbedömt vilken inverkan deras planeringsbeslut har på marknaden.

I en skrivelse till staden riktar fastighetsinnehavare i området stark kritik mot visionen om Rossen (ÅT 18/6-25). Kritiken är befogad. 

För även om man kan förstå stadens behov av att visa visioner så utgör det ändå en utgångspunkt för fortsatt planering. Framför allt rör de om i en gryta där fastighetsinnehavare och företagare redan bedriver verksamhet. Det skapar osäkerhet och såväl de befintliga byggnaderna som arrendetomterna tappar i värde. Det här påverkar möjligheten för finansiering och därmed även verksamhetsförutsättningarna i stort. För säg den bank som inte skulle dra åt sig öronen när ett företags verksamhetsplats plötsligt blivit föremål för stadsplanering och myndighetspåverkan. 

Till stadens försvar ska det sägas att det trots allt bara är tal om en vision, men samtidigt underskattar nog beslutsfattarna och tjänstemännen sprängkraften. För visionen medför påtalad risk för kapitalförluster och orolig hyresmarknad. Och utan att vara raljant så är detta områden som staden inte har någon djupare insikt i och framför allt är man inte dagligt beroende av dessa faktorer, vilket privata aktörer är.

Det är tydligt att staden missat i kommunikationen. Man informerar givetvis, men dialogen är mer att se som en monolog. Det står även klart att staden har brister i kunnande när det gäller marknadens spelregler, men även de marknadsmässiga förutsättningarna för att bedriva verksamhet. 

Kunskapsbristerna är inte på något sätt nya eller för den delen förvånande. Detta då verksamheterna inom det offentliga och privata är så vitt skilda. Däremot är det förvånande att staden fortsättningsvis har stora utmaningar att få till en dialog med fastighetsägare i staden. Var klämmer skon? Har man bara inte hittat rätt forum eller tar man inte frågeställningarna på tillräckligt stort allvar? Eller är det rent ut sagt så att tjänstemännens ord väger tungt och att våra politiker missar att ta ansvar för de marknadsmässiga förutsättningar som planerandet medför?

En planering som stimulerar företagande gynnar samtliga aktörer. Arbetsplatser skapas och förutsättningar för privat risktagande förbättras, vilket i sin tur bidrar till byggandet av morgondagens samhälle. 

På Åland och i synnerhet i Mariehamn hamnar detta allt som oftast i skymundan. Politiska visioner och drömmar får i stället ofta företräde, vilket medför att företagare ofta får slå knut på sig själva för att kunna utveckla sitt företag, sin fastighet eller för den delen, som i det här fallet, bara fortsätta bedriva sin verksamhet. Varför har staden hamnat här? Vore det inte enklare om man såg företagen och fastighetsinnehavarna som en tillgång och en nyckel i byggandet av morgondagens samhälle?  Eller är det så enkelt att man är rädd att någon ska tjäna pengar? 

Vi ska hoppas att det inte är det sistnämnda för då är staden ute på en Golgatavandring. Nej, i stället ska vi hoppas att fastighetsägarnas skrivelse väcker stadens nyfikenhet och att man aktivt säker en dialog med aktörerna. För utan fastighetsägare byggs ingen stad och dessutom förblir visionen om Rossen just bara en vision.