Slå till nu, Grüssners!

Ett år har gått sedan finska staten tog ett tiotal ryska tomter i beslag. Hovrätten har sedermera avslagit ryska protester och förklarat beslaget lagligt. Till den beslagtagna egendomen hör familjen Grüssners omtalade markområde i Saltvik.

Vad som nu händer tycks ingen veta. Motiveringen till beslaget var att EU ville ha garantier för att det ukrainska energibolaget Naftogaz, vars tillgångar på Krim ensidigt övertogs av ryssarna 2014, ska få kompensation.

Men enligt juridisk expertis går det inte ännu att realisera tomterna. Juridiken är mera invecklad än så.

Den dag ett fredsfördrag undertecknas spelar egendomen som USA och EU beslagtagit en central roll. Den grüssnerska villan är småpotatis jämfört med några hundra ryska miljarder som ligger frysta i europeiska banker. Dem vill Ryssland ha tillbaka.

Att Ryssland vid en eventuell fred går med på att avstå erövrade territorier, betala skadestånd, skicka Putin till Haag och högakta Ukrainas suveränitet låter ytterst osannolikt.

Tvärtom tyder mycket på att det är Ukraina som tvingas ge efter och acceptera en skamfred. Risken för att Ryssland i samma veva får tillbaka beslagtagna pengar och fastigheter är överhängande.

I så fall återlämnas också Grüssners Saltviksägor till Ryssland, ifall äganderätten då fortfarande ligger hos exekutionsverket i Helsingfors.

Därför måste det undvikas.

Om familjen Grüssner i morgon åker till Solkulla, hissar egen flagg, byter ut lås och postlåda och förklarar sig som ägare lär ingen med inflytande protestera. Landskapsregeringen, Utrikesministeriet eller polisen? Föga.

Grüssners har dessutom ett mycket hållbart argument för att återta sitt gamla hem. Mamma Anna-Greta Grüssner var visserligen gift med en tysk, men det var hon som ägde huset i Saltvik och hon var finsk medborgare. Att ryssarna kunde beslagta tomterna som ”tyskägda” var därmed ett justitiemord. Att familjen nu, 80 senare, korrigerar misstaget är väl bara naturligt.

Bråk med ryssarna blir det säkert i något skede, men när sluträkningen efter Ukrainakriget förhandlas fram torde en fallfärdig villa i Saltvik var den minst viktiga frågan.

När fred sluts efter krig brukar berörda parter hävda att det de erövrat i strid tillhör dem för evigt. På samma sätt kan Grüssners hävda att den orättvisa som de nu korrigerar gäller för evigt.

Men det gäller att slå till så länge kriget pågår och fredsförhandlarna i Washington, Kiev, Moskva och Bryssel definitivt inte ägnar Saltvik en tanke.

Den dag kanonerna tystnar är det för sent. Missa inte tillfället, Grüssners.