Inte okomplicerat att
utplåna en skurkregim

På lördagsmorgonen vaknade världen till nyheten att USA, tillsammans med Israel, genomfört ett massivt luftanfall mot Iran. Hundratals mål hade bombats och stora delar av det iranska ledarskapet antogs vara döda. Den amerikanske presidenten Donald Trump meddelade att anfallet dels hade som mål att förhindra att Iran kan utveckla kärnvapen, men också att det har till syfte att slå ut regimen i Iran och ge det iranska folket möjligheten att bygga en framtid i frihet.

Att USA och Israel gör vad man kan för att förhindra den terrorstödjande mördarregimen i Teheran att skaffa sig kärnvapen, liksom att stoppa dess förtryck av det iranska folket, är det förmodligen få som invänder mot. Iran under Ayatolla Khamenei, och dessförinnan Ayatolla Khomeini, har stått för ett av världens värsta styren över sitt eget folk och gång efter annan utgjort hot mot omvärlden genom sitt stöd till en mängd terrorgrupper, har stått för ett av världens värsta styren över sitt eget folk och gång efter annan utgjort hot mot omvärlden genom sitt stöd till en mängd terrorgrupper.

Men kriget mot Iran är trots detta inte okomplicerat – på en rad sätt. Att världens mäktigaste land på nytt angriper en annan suverän stat är ett brott mot folkrätten. Alla sådana brott underminerar internationell lag i framtiden, och gör att skurkstater som Ryssland kan hävda samma rätt att angripa länder – som man redan gjort i Ukraina. 

En annan komplikation är hur det som amerikanerna brukar kalla ”the end game”, fortsättningen efter anfallet, ska se ut. Kommer USA och Israel denna gång att gå in med marktrupp för att säkra att det iranska folket inte straffas för anfallet? Knappast troligt då Donald Trump redan får svidande kritik på hemmaplan av sina egna supportrar som är besvikna på hans vallöfte att inte starta nya krig.

Donald Trump uppmanar i stället det iranska folket att gripa makten i det vakuum som uppstår i och med att ledarskiktet nu, enligt amerikanska och israeliska uppgifter, är utplånat. Men kvar finns stora regimtrogna styrkor och ingen vet i dag hur de kommer att hantera situationen. Kommer det regimtrogna Revolutionsgardet att gripa makten – om inte annat för att själva klara livhanken – och likt vid tidigare uppror brutalt slå ned och döda protesterande iranier? 

Tidigare erfarenheter av när USA med militära medel slagit ut statsledningar lovar inte gott för framtiden. Irans grannland Irak, med det kaos som följde efter att Saddam Hussein avsattes och sedermera avrättades, är ett varnande exempel. 

Vi vet inte heller om USA och Israel kommer att tycka om den eller de ledare som det iranska folket, om det hela trots allt slutar i fria val, faktiskt väljer. Och vad händer då? Ingen vet.

Det mest oroande frågetecknet är dock hur anfallet mot Iran, och Irans svar med missilattacker mot såväl Israel, amerikanska baser, Saudiarabien, Förenade arabemiraten och till och med Cypern, påverkar stabiliteten i mellanöstern. Iran har under årtionden stött terrororganisationer som Hamas och Hizbollah. de är förvisso försvagade, men fullt kapabla till terrordåd långt bortom sina egna områden. I allra värsta fall orsakar anfallet ett nytt sönderfall i Mellanöstern och ett storkrig i ett område som ofta beskrivs som en krutdurk. Under söndagen kom rapporter om att USA:s konsulat i Karachi i Pakistan stormats och också i Bagdad i Irak har protester mot USA:s anfall noterats. Frågan är om det är isolerade incidenter eller början på bredare protester?

Runt om i världen, och i Iran, firas att terrorregimen i Iran kan falla. Förhoppningen, alla mörka frågetecken till trots, är att USA:s anfall kommer leda till ett fritt och blomstrande Iran där det våldsamma förtrycket förpassas till historiens skräphög. Men vägen dit är fortfarande mycket lång, och bomberna fortsätter att falla.