Skärgårdens hällristningar – en glömt kulturskatt

När jag under juldagarna bläddrade i mina anteckningar från 1970- och 80- talen, då jag besökte alla större öar i Ålands skärgård i samband med jaktvårdsföreningarnas grundande av fredningsområden från sjöfågel, hade jag antecknat förekomsten av hällristningar på många öar.

Från Kökars Öen i söder till Storklyndran i norr, från Blåskär i öster till Signilskär i väster och även på många av skärgårdens mindre öar och vid gamla fiskeplatser, fanns det rikligt med hällristningar, troligen flera hundra. Det var mest initialer med en eller två bokstäver med årtal och datum, ibland hela namn samt bilder av båtar, fisk och sälar.

Från slaget vid Flisö och Ledsund under det stora nordiska kriget finns värdefulla historiska ristningar som borde skyddas. Ristningarna utgör en mycket värdefull kulturskatt för skärgården, och borde därför utforskas, dokumenteras och bevaras. Ett färskt exempel på hot är lagtingets beslut nyligen om den nya trafikplanen, som förutsätter nya färjfästen- och vägar som kan skada hällristningar. Därför måste byggplatserna undersökas och eventuella ristningar dokumenteras.

Såvitt jag känner till finns det ingen heltäckande dokumenterad forskning om hällristningarna i Ålands skärgårdar. Därför hoppas jag att någon ung forskare, ung för att det kan ta en hel livstid att utföra detta arbete, vill satsa på detta samt att ni som beviljar bidrag för kultur, är generösa med bidrag till bevarandet av denna för skärgården så betydelsefulla kultur skatt.

Jens Harberg