”Sådan är parlamentarismen?”

Det pågår en debatt i ÅT om den åländska parlamentarismen. Jonas Bladh skrev en ledare i frågan den 22 oktober, minister Jesper Josefsson ett debattinlägg den 13 december och den moderata politikern Roger Jansson hade ett inlägg den 24 januari. Det är en välkommen debatt.

LR framlägger propositioner till lagtinget och motioner skrivs av LT-ledamöter utanför regeringsblocket. Dessa debatteras i plenum, förs därefter till ett utskott och slutligen åter till plenum för debatt och omröstning. Debatten i plenum och i utskotten kan ta tiotals timmar. Sammanfattningsvis påverkar debatten inte utfallet. Propositioner antas eftersom regeringsblockets ledamöter röstar för propositionen. Och motioner antas i princip aldrig och blir ofta liggande i utskotten. Varför debattera när utfallet är givet? ”Du måste förstå – det är så parlamentarismen fungerar, vi lyfter frågor som senare kan aktualiseras”. Krasst sett handlar debatten om att marknadsföra det egna partiet och i viss mån kanske den enskilde politikern som hoppas på omval.

Jag har skrivit några motioner. En motion fick ett ”positivt förkastande”, den motionen handlade om promillegränsen för båtar i yrkesmässig trafik, närmast fiskebåtar. Redan 2012 angav dåvarande trafikminister Thörnroos att detta skulle åtgärdas. Nu nästan 14 år senare har inget hänt. ”Det är politik förstår du” förklarade en veteranpolitiker för mig.

Det rimliga vore att goda förslag i både propositioner och motioner bör kunna antas utöver blockgränserna. Men så är inte fallet.

Vi lever i en värld med en allt större polarisering, just nu extremt i USA mellan republikaner och demokrater. I Storbritannien en ständig kamp mellan tories och labour. Högerpopulistiska partier är på frammarsch i hela Västeuropa.

Vi bör motverka onödig polarisering här på lilla Åland, vi behöver samverka i att hitta lösningar. Vi är bara drygt 30.000 ålänningar. Är denna polarisering den optimala formen för demokrati? Borde vi eftersträva denna typ av ”parlamentarisk polarisering” också i små kommuner? På Kökar och på Sottunga? Jag är tveksam.

Jag är övertygad om att de flesta av våra politiker har goda intentioner och vill väl men det politiska spelet dominerar. Minister Josefsson formulerade sig väl i sitt inlägg den 13 december där han frågade sig ungefär så här: ”Vill vi främst bevisa att de andra har fel?” Och ”Väljer vi projekt efter vad som ger mest synlighet, inte störst nytta?”. Kloka ord.

Lagtinget är LR:s uppdragsgivare och väljarmandatet finns i lagtinget. Strikt sätt behöver ingen minister ha något väljarmandat. Mandatet fås av partierna i LR. Min förhoppning är mindre prestige och mer sakorientering. Och olika perspektiv och olika röster behövs, det är grunden i en demokrati. Och det är väldigt olyckligt om nästa LR river upp den föregåendes beslut. Vi bör diskutera med och inte mot varandra. Och vi bör aktivt involvera medborgare, brukare, personal, studerande i de viktiga frågorna. Nu är det i hög grad partieliten som bestämmer och de viktiga diskussionerna förs ofta bakom lyckta dörrar i LR.

Mogens Lindén (GV)