Inga nya skatter, tack!

Inbesparingar, lån eller landskapsskatt, frågar sig infrastrukturminister Camilla Gunell (S) retoriskt i en insändare i tisdagens tidning. I en uppföljande insändare i onsdagens tidning trycker tidigare lagtingsledamoten Tony Wikström (S) på att en landskapsskatt på en procent ska införas för att reda upp landskapets ekonomi.

Insändarna visar tydligt att Socialdemokraterna börjar luta mot att införa den länge tabubelagda landskapsskatten. Partiet positionerar sig samtidigt inför nästa val, där man nu verkar testa linjen högre skatt och färre nedskärningar. Frågan är bara vad de andra partierna tycker om detta?

Inom ramen för självstyrelsen kan Åland införa en landskapsskatt, helt enkelt en extra skatt för att trygga landskapets funktioner. Det krävs dock att den skatten inte inkräktar på statens exklusiva rätt att uppbära skatter. Våra politiker kan såldes belasta ålänningarna med ytterligare en skatt utöver den statliga och den kommunala beskattningen.

Den här möjligheten har sällan tagits i beaktande och har politiskt länge varit nästan självmord att lyfta frågan, även om landskapsskatt då och då diskuterats tidigare. Att Socialdemokraterna nu lyfter frågan är å ena sidan förvånande ur den bemärkelsen, men å andra sidan är det samtidigt tydligt att partiet har svårt att omfatta nedskärningarna och kanske hellre vill se ytterligare en skatt.

Att i detta läge fundera på ytterligare beskattning är minst sagt underligt. Nedskärningar i den offentliga apparaten har knappt påbörjats utan skrapar än så länge mest på ytan och vi ser att frivilliga åtaganden, som till exempel landskapets finansiering av icke lagstadgade projekt som Bärkraft, bara fortsätter. 

Medan man på andra håll i Norden fått genomgå betydlig större nedskärningar.

Landskapsregeringen har inte heller i någon större utsträckning sökt privata samarbeten eller konkurrensutsatt verksamheten. Inte heller har man privatiserat på samma sätt som många andra. 

Ineffektiva organisationsmodeller får fortlöpa och ny lagstiftning medför bara mer och mer kostnader, som till exempel den nya gymnasielagstiftningen. Kort sagt kan man säga att väldigt lite fokus har lagts på att öka effektiviteten. I stället ser vi utspel om att man vill bygga offentliga varv och fortsätta bedriva skärgårdstrafik i offentlig regi och ny lagstiftning driver på kostnaderna.

Detta sker innan man på allvar sett över sin kostnadskostym. Innan man tagit tag i sin överbyråkrati, i form av allt från en kommunstruktur på upphällningen, till dyra överlappande myndigheter i form av kommunalförbund och kostsam, överbyråkratiserad myndighetsutövning, är det inte seriöst att tala om nya skatter.

En landskapsskatt skulle vara ett dråpslag mot konsumtionen, mot Ålands attraktivitet som boendeort och framför allt mot konkurrenskraften. Det fins även en stor risk att en procent landskapsskatt riskerar bli en öppning av Pandoras box och att det bara är starten för en skatt som bara höjs när den väl en gång använts. Därför är tanken i grunden dålig, i synnerhet när Åland behöver få mer fart för att klara morgondagen. 

Samtidigt är det bra att frågan kommer på bordet. För frågan om en landskapsskatt har alltid legat där i bakvattnet för våra politiker som en möjlig utväg om kassan blir för skral. Frågan är snarare var de andra partierna står. Är det fler som tror på landskapsskatt innan man vågar ta tag i den egna kostnadskostymen på allvar? Finns det en majoritet för landskapsskatt eller är detta bara en socialdemokratisk luftballong för att testa vart vinden blåser? Det är dags för ett tydligt klargörande. Väljarna är värda det.