Stadens problem finns kvar trots anmärkningen

Det ska sägas med en gång att det är svårt för oss utomstående att till fullo ha åsikter om vad som hänt och hur ärendet har hanterats eftersom stadens politiska ledning valt att sekretessbelägga hela ärendet. Rätt om det ”bara” hade handlat om ett personalärende. Men det här är inte bara ett personalärende som alla andra. Det handlar om stadens högsta ledning, och mariehamnarna bör ha rätt att få klarhet i att staden styrs på ett korrekt sätt. 

I stadsstyrelsens beslut att tilldela stadsdirektör Arne Selander en skriftlig anmärkning underkänner man i praktiken hans ledarskap gentemot Susanne Perander. Man beskriver Selanders agerande som utan ”tillräcklig precision, lyhördhet och förståelse i sin hantering av ärendet” och att bemötandet av Perander varit ”hård och osmidig och inte proportionerlig”.

En given fråga som uppstår är om det här är ett enskilt fall – eller om det är den ledarstil med vilken Arne Selander styr Mariehamn. 

Stadsstyrelsen kritiserar också, med rätta, Arne Selanders sätt att hantera den uppkomna situationen, inte minst gentemot media. ”Vid intervjuer i ärendet i media har stadsdirektören visat ett bristande omdöme och kommit med olämpliga uttalanden”, skriver stadsstyrelsen i anmärkningen. Det är en snäll formulering med tanke på den attityd och det misstänkliggörande i bästa Trumpstil som Selander visat i intervjuer med både Ålandstidningen och Nya Åland.

Den stora frågan är hur staden ska gå vidare efter beslutet om en skriftlig anmärkning. Stadsdirektören blir genom anmärkningen vingklippt och hans ledarskap ifrågasatt, men har fortsatt förtroende från en majoritet i stadsstyrelsen. 

Förtroendet är dock svagt. Tre av sju ledamöter i styrelsen vill ta i hårdare. Socialdemokraternas två ledamöter vill utdela en varning, Obundnas Bert Häggblom ville ta frågan om förtroendet för stadsdirektören till stadsfullmäktige med rekommendationen att han ska få sparken. Det är inget tryggt mandat för den som ska leda Mariehamn in i framtiden.

Susanne Perander har friats från de anklagelser och det hot om varning som Arne Selander ställt mot henne och återvänder efter sin sjukskrivning till sin tjänst som stadsmiljöchef. Där ska hon bland annat sitta i stadens ledningsgrupp med stadsdirektören och HR-chefen som hon anmält. 

I värsta fall blir resultatet av hela historien att ”offret”, Perander, på ett eller annat sätt slutar. Dessvärre är det ofta så det går. I skolvärlden ses det som enklare att flytta mobboffret än mobbaren, på arbetsplatsen blir den högre chefen kvar medan den underlydande flyttas eller slutar.

När stadsstyrelsen väljer den allra mildaste reprimanden mot sin stadsdirektör och sedan konstaterar att det är dags att gå vidare, då har man inte tagit sitt ansvar. När Arne Selander inte tar chansen att gjuta olja på vågorna utan vägrar uttala sig om styrelsens beslut, då visar han varken prov på ledarskap eller på att han vill hitta en väg framåt där problemen både erkänns och hanteras.

Mariehamn behöver en stadsledning som fungerar, nu ser det ut som att man helst vill sopa problem under mattan och hoppas att allt löser sig. Det funkar sällan. Och vi ska komma ihåg att Tillstånds- och tillsynsverkets (Regionförvaltningsverket reformerades och bytte namn vid årsskiftet) utredning kring den ursprungliga anmälan – och ytterligare minst en enligt uppgifter till Ålandstidningen – pågår fortfarande.

Sista ordet är inte sagt i den här historien, även om många av de inblandade tycks hoppas på det.