Rök ut företagen som säljer skuggflotteskorvarna

Äntligen är rättegången mot ledningen på tankfartyget Eagle S inledd i Helsingfors. Kaptenen, förste och andre styrman är åtalade för grov skadegörelse och grovt störande av post- och teletrafik, sedan fartyget med ett släpande ankare den 25 december i fjol drog av flera undervattenskablar mellan Finland och Estland. De åtalade nekar till brott och hävdar att Finland saknar juridisk behörighet i fallet eftersom kablarna skadades utanför finskt vatten.

Fallet är extra intressant eftersom det bekvämlighetsflaggade Eagle S sedan i maj är upptagen på EU:s lista över ryska skuggfartyg med oklara ägarförhållanden. Som tysta och potentiellt dödliga spökfartyg transporterar hundratals gamla, dåligt underhållna oljetankers råolja genom våra vatten för att kringgå västs sanktioner. De saknar ofta försäkring, kör under bekvämlighetsflagg och mörklägger sina positioner genom manipulerade signalsystem. Kort sagt: de är tickande miljöbomber.

Att det var Eagle S som drog av kablarna måste sägas stå bortom rimligt tvivel. Det rätten ska avgöra är om Finland har rätt att åtala eftersom kablarna gick av utanför finskt territorialvatten. Samt om det berodde på oturliga omständigheter, slarv, eller medvetet sabotage. Det sistnämnda är dock inte sannolikt. En månad efter incidenten uppgav högt uppsatta säkerhetskällor för Washington Post att det inte handlar om ryskt sabotage, utan sannolikt berodde på en olyckshändelse. 

Eagle S ägs av företaget Caravella, som är registrerat på hotellet Meydan i en av Dubais så kallade fria zoner som erbjuder skattelättnader och förmånliga tullar för utländska investerare. I höstas pekade finanstidningen Bloomberg ut just denna zon som ett tillhåll för bolag som används för att kringgå sanktioner mot ryska oljebolag och fartyg som anses ingå i den ryska skuggflottan.

Det är förbjudet för europeiska redare, banker och försäkringsbolag inom sjöfarten att över huvud taget befatta sig med ryska oljetransporter, om oljan säljs till över 60 dollar per fat. Ett hinder som Ryssland använder skuggflottan till att kringgå, med hjälp av en mängd skrupelfria internationella företag. Europeiska rederier har dragit in över sex miljarder dollar, eller omkring 5,17 miljarder euro, på att sälja oljetankfartyg till den ryska så kallade skuggflottan. Säljarna är huvudsakligen tyska, norska, brittiska och framför allt grekiska företag som avyttrat uttjänta tankfartyg i så dåligt skick att de annars troligtvis skulle ha sålts som skrot. Det visar en kartläggning av ägandestrukturer och försäljningshistorik för utpekade skuggfartyg, som den nederländska grävgruppen ”Follow the Money” gjort tillsammans med medier från nio olika länder, rapporterar SvD (16.6).

Med åtalet mot Eagle S har rättssamhället en chans att nysta upp åtminstone en liten tråd i denna väv av giriga och hänsynslösa företag som både bidrar till att göda den ryska krigsmaskinen ekonomiskt och underhåller ett växande miljöhot. Som Eagle S hårdhänt demonstrerat är risken inte teoretisk. Det är bara en tidsfråga innan något går riktigt fel i våra vatten. När det sker står vi inför ett problem: med oförsäkrade fartyg och ogenomträngliga ägarstrukturer, vem ska då betala för saneringen? Det blir vi själva, skattebetalarna i de kustländer som redan har tagit ansvar för en känslig havsmiljö.

För att inte tala om den efterföljande miljökatastrofen.

Att genomlysa ägarstrukturerna bakom skuggflottan, ställa kriminella säljare och operatörer till ansvar och därmed, med tiden, förhoppningsvis minska utbudet av skorvar är ett fundamentalt vapen i kampen mot den ryska skuggflottan.