Insändare

Producentansvaret på Åland: Utmaningar och vägen framåt

Skicka in en insändare

För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.

Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).

Producentansvar innebär att den som sätter en förpackning på marknaden bär det ekonomiska ansvaret för dess återvinning. Enligt EU:s regelverk ska näringslivet täcka minst 80 procent av avfallskostnaderna. Eftersom Åland i detta sammanhang räknas som ett eget land och de flesta åländska företag själva importerar sina varor, drabbas näringslivet här bredare än i länder där lokala grossister tar det primära ansvaret.

Producentansvaret är inget nytt, men kraven har skärpts gradvis sedan 1994. På Åland sköttes detta tidigare av Proans (2009–2023), men efter att verksamheten bedömts som olaglig lades den ner. Samtidigt implementerade Finland strängare EU-krav som, via en blankettlag, automatiskt trädde i kraft på Åland den 1 januari 2024. Den största förändringen var att alla företag nu omfattas, inte bara de med en omsättning över en miljon euro.

Plötsligt stod åländska företag med lagkrav om att ingå i en producentsammanslutning – trots att det inte fanns någon på Åland. Näringslivet beslöt då att vi inte skulle bygga något eget, utan i stället ingå i en finsk sammanslutning (FFP).

När FFP etablerade sig på Åland 2024 upptäcktes brister. Den finska lagstiftningen är inte anpassad för åländska förhållanden. Ursprungligen krävde lagen att företag skulle inrätta egna återvinningsstationer samtidigt som de betalade för kommunernas och Mises insamling. För att rädda näringslivet från en dubbelnota på 200 000€ strök landskapsregeringen kravet på egna stationer. Ändringen ledde till att inget producentansvar uppbars under 2024.

När FFP:s prislista väl kom blev det en chock: kostnaderna är betydligt högre än i Finland. Av de cirka 750.000 euro som företagen betalar går: 15 procent till administration (FFP, Rinki, it-system), 15 procent till Svinryggen och transport från Åland och 70 procent till kommunernas och Mises insamling.

Utan landskapsregeringens ingripande gällande dubbla system samt justeringar för glas (februari 2026), hade notan landat på över en miljon euro – 33 procent högre än dagens nivåer.

Varför är det dyrare på Åland? Faktorerna är många men det korta svaret är att Finland har en billig återvinning, men misslyckas med att nå sina mål och betalar därför cirka 90 miljoner euro i straffavgifter till EU. Jämfört med Sverige har Åland till och med billigare priser för visst avfall. Åland och Sverige har helt enkelt bättre återvinningssystem - men det kostar.

Vägen framåt. Att slopa producentansvaret är tyvärr inte möjligt då det styrs av EU-förordning, men dagens situation är ohållbar. Landskapsregeringen arbetar nu intensivt med målsättningen om att:

1. Exkludera småföretag med liten mängd förpackningar från byråkratin

2. Sänka de totala kostnaderna

3. Säkerställa rättvis betalning, så att företag endast betalar för det avfall de faktiskt genererar

Vi gräver nu i både EU-direktiv och finsk lag för att hitta lösningar anpassade för Åland. Ett färdigt förslag är högt prioriterat och presenteras inom kort.

Jesper Josefsson (C)

Närings- och miljöminister