Ledare
Hösten 2024 blev vi påminda om hur sårbara vi är när en tankbil välte i Lumparland och flera tusen liter brännolja forsade ut i naturen. Bilden är inte från det aktuella tillfället.
iStock
Olyckan i Lumparland var en varningsklocka
Miljö ›› När en tankbil välte i Lumparland och olja läckte ut blev det tydligt att beredskapen för större oljeutsläpp måste förbättras. Mycket återstår att göra innan nästa olycka inträffar.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Hösten 2024 välte en tankbil i Lumparland och tusentals liter brännolja rann ut i naturen. Hundra ton förorenad jord togs upp och hamnade tillfälligt på Svinryggen, i en bassäng med tät duk som håller oljan på plats och förhindrar att den sprider sig (ÅT den 9/7).
Det är lätt att tänka att det här är en engångshändelse, en olycka som är så otrolig att den inte borde hända igen. Men så enkelt är det inte. Olyckor händer. Och när de väl gör det, måste vi vara beredda.
Jesper Svanfelt-Lindén, vd på Svinryggen, pekar i gårdagens tidning på ett allvarligt problem: det finns ingen färdig plan för hur Åland ska ta hand om förorenade massor vid större utsläpp. Vart ska de föras? Hur ska de tas om hand? Och vem ska betala för kalaset? Det är inte bara frågor – det är problem som måste lösas, helst i går. Att försöka ställa upp och hjälpa till, men riskera kritik och rättsliga problem, är inte hållbart.
Landskapsregeringens (LR) oljeskyddsansvarige Niklas Karlman medger att kapaciteten är otillräcklig. Planen för oljeskydd är gammal och otydlig, mer en sammanställning av ansvar än en konkret handlingsplan.
Miljön är känslig och ett oljeutsläpp kan få förödande konsekvenser för vatten, mark och djurliv och i förlängningen för människors hälsa och livsstil. Men det kan lika gärna vara en annan olycka nästa gång – en fartygsolycka, en container som spricker eller något ingen ens tänkt på än. Att tro att turen alltid ska vara på vår sida är naivt.
Det finns röster som ifrågasätter hur miljötillstånd och regler har hanterats, och som upplever att samarbetet mellan offentliga och privata aktörer inte alltid fungerat som det borde. Sådana synpunkter speglar en frustration som är viktig att ha med i bilden. Men när allt kommer omkring är det oljeberedskapen i stort som måste förbättras. Det är den frågan som i slutändan påverkar oss alla.
Jesper Svanfelt-Lindén, vd på Svinryggen, pekar i gårdagens tidning på ett allvarligt problem: det finns ingen färdig plan för hur Åland ska ta hand om förorenade massor vid större utsläpp.
Men här står vi, med en erkänd problematik, utan tydliga resurser eller klara beslut. Det är lätt att glömma bort det som inte syns när allt rullar på som vanligt. Men det är just när allt verkar lugnt som beredskapen måste byggas upp. För när olyckan är ett faktum är det för sent att börja planera.
Så, LR och andra ansvariga, vakna upp. En modern och tydlig beredskapsplan måste på plats – innan nästa allvarliga olycka inträffar.
