När små stater tvingas till fred – och Åland står utan skydd

När Finland tvingades till fred 1944 handlade allt om realiteter: territorium, säkerhet och stormaktens vilja. President Ryti dåtida, som blev dömd "krigsförbrytare" och fängslad i fredsavtalet visste att freden inte var rättvis, men nödvändig. Finland överlevde för att man förstod maktbalansen och agerade därefter.

I dag står Ukraina inför samma hårda logik. Det talas om 20‑punktsplaner, säkerhetsgarantier och internationella råd. Men bakom alla dokument finns samma tre frågor som Finland brottades med: territorium, säkerhet och stormaktens trovärdighet. Och precis som 1944 avgörs allt av en sak: om motparten faktiskt följer avtalet.

Trump sade nu senast på golfbanan med Zelensky utan röda mattan: Du har två möjligheter, avtala om fred eller, fortsätt kriga och förlora ännu mera landområden (ur minnet).

Det är här Åland borde vakna. Vi sitter mitt i Östersjön och tror att demilitarisering och gamla konventioner är en sorts magisk sköld. Men i en värld där säkerhet handlar om energi, infrastruktur och förmågan att hålla samhället i gång i kris är Ålands trygghet närmast obefintlig. Ursäkta! Elån men, vi håller just på med viktigare saker – upphandlingen av Norrhavet!

Vi har ingen egen stabil kraftproduktion. Vi använder inte ens vår egen vindkraft – den säljs bort. Vi är beroende av tredje mans barmhärtighet och två kablar som inte är likvärdiga – men ack så sårbara i ofärdstider. Vi har en eller två LNG-reservgasturbiner i Tingsbacka som det talas tyst om och vars kapacitet ingen vill redovisa. Vi saknar black‑start‑förmåga. Vi saknar redundans. Vi saknar robusthet.

Superkorta tekniska minnesregler:

0. Black‑start

Förmågan att tända upp ön från mörker – utan hjälp utifrån.

1. Frekvenshållande resurser

Åland saknar lokal planerbar produktion och batterier.

2. Redundans

Åland har bara en riktig AC kraftkabel kvar till Sverige. HVDC‑länken till Finland kan inte bära hela ön stabilt.

3. Robusthet

Nätet klarar inte stora störningar. Automatiska omkopplingar och black‑start saknas.

Det är en märklig sorts trygghet vi invaggas i : en demilitarisering som inte skyddar mot minusgrader och en energipolitik som inte skyddar mot mörker. Finland lärde sig 1944 att fred inte är en text, utan ett maktförhållande. Ukraina lär sig det dyrt i dag. FN och Nato kommer efter om de överlever rent organisatorisk. Finland höll sin del Sovjet sin del. Vi har levt i fred sedan avtalet 1944. Nu är läget mycket oklart och hotfullt. Hur vill Åland ha det?

Åland lever kvar i en föreställning om att världen står stilla – samtidigt som vår faktiska säkerhet i skarpt läge är nästan noll.

Elån