Mellan 5 grader till 10 grader?!

Det ska bli mellan 5 till 10 grader kallt, och desto kallare, desto bättre, beroende på vart du kommer ifrån …

Vad är nu detta för galen inledning på en text? Inte särskilt galen alls faktiskt, om man lyssnar på Sveriges radio. Men den innehåller oerhört många brott mot hur man talar god och begriplig svenska. Vi vet nog att det heter antingen ”mellan x och y” eller ”från x till y”, att det heter ”ju x desto y” och att det heter ”varifrån”. Men jag ser en tendens att folk alltmer struntar i vad som verkligen är rätt.

Vad gäller språkexemplen ovan kan man säkert hävda att det felaktigt sagda ändå är begripligt, och att det därför inte finns någon orsak att oroa sig eller kritisera. Kanske det stämmer, men vad är i så fall nästa steg? Hur fel kan man i sin slapphet uttrycka sig innan kommunikationen faktiskt missförstås och något går fel? Och varför inte hjälpa varandra att skärpa sig och tala rätt, i stället för att hävda att allt duger? När vi accepterar det som inte är rätt (i tal, uppförande, regelefterlevnad etc.) beträder vi ett sluttande plan, och det är omöjligt att säga var det tar slut. Jag går så långt att jag hävdar att den som bemödar sig om att tala grammatiskt rätt och riktigt har mycket mindre sannolikhet att bli kriminell. Tanken går till ordspråket ”Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål”. Den som struntar i att göra rätt i det lilla tenderar så småningom att göra fel också i det stora.

Ett annat praktiskt exempel på samma fenomen är gymmets sko-gräns. För att hålla snyggt och torrt i träningslokalen ska man ta av sig sina ytterskor i hallen där det finns många hyllor att ställa skorna på. Jag noterar att allt fler antingen helt struntar i gränsen eller sparkar av sig ytterskorna precis där man ska gå. Är detta i sig ett jätteproblem? Naturligtvis inte, men frågan är om det inte vore ännu mindre problem att faktiskt göra rätt, och därmed hålla gymmet trevligare för alla.

En gammal visdom lyder på följande sätt: Ge akt på dina tankar, för de blir dina ord. Ge akt på dina ord för de blir dina gärningar. Ge akt på dina gärningar för de blir dina vanor. Ge akt på dina vanor för de skapar din karaktär. Ge akt på din karaktär för den blir ditt öde.

Vi behöver ge akt på hur vi talar och beter oss i vardagen, annars kommer vårt öde att bli mycket besvärligt. Och vi som är lite äldre har faktiskt en skyldighet att föra vidare tankarna på vad som är rätt och fel till de yngre. Det är inte särskilt rättvist att tänka att de unga automatiskt ska veta lika mycket som vi. Levda år och gjorda erfarenheter har betydelse.