Med makt kommer ansvar – även för journalister

Det finns en yrkesetisk princip som ska sitta i ryggraden hos varje enskild journalist. Det kanske är den viktigaste principen av dem alla.

Enkelt omskrivet handlar det om att publicistiska beslut och journalistiska ställningstaganden ”inte under några omständigheter” får överlåtas till någon utanför redaktionen. Som journalist har du inte bara rätt, utan är också skyldig, att avvisa påtryckningar eller löften som äventyrar detta. Ännu enklare omskrivet: det fria ordet, i vilken form och kanal det än uttrycks.

Det låter så enkelt, eller hur? Så självklart. Och häri vilar också alla enskilda journalisters, tillsammans med hela branschens, trovärdighet. De reportrar som tummar på den här regeln gör inte bara sig själva och mediet de jobbar för en otjänst; hela branschen drabbas. Och mot det här är det väldigt svårt att vaccinera sig. Hur bevisa att hos oss går det minsann schysst till även om det är lite si och så där borta? Går det ens att göra det på ett trovärdigt sätt? 

I ett försök att ta avstånd och visa att man är genuin, alltid har ärliga uppsåt och aldrig låter sig påverkas av utomstående, eller agera utifrån någon agenda, basunerar en del redaktioner ut att här håller vi fanan högt – högre än alla andra. Oss kan ni lita på.

Att de allra flesta journalister för det allra mesta gör ett hederligt jobb råder det inga som helst tvivel om. Men att ständigt och jämt klappa sig för bröstet i ett försök att visa sig bättre än alla andra har sällan önskad effekt. Desto hårdare blir fallet när det går tokigt.

För jo, även vi som varje dag gör vårt yttersta för att göra ett bra och ärligt jobb begår misstag ibland. Det drabbar alla redaktioner, stora som små. Även internationellt erkända redaktioner med jurister, faktagranskare och AI-detektiver trillar dit ibland. Precis som inom alla andra yrkesgrupper.

På Åland är förtroendet för medierna högt. Det är vi förstås otroligt glada och stolta över. Finland som helhet rankas som nummer fem i världen i organisationen Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Det innebär bland annat att medierna är fria från politiskt ägande och påtryckningar. I dag är det något vi tar för givet, men demokrati är färskvara, det måste ständigt underhållas. 

Trots det får medierna också en rejäl slev av misstron mot det så kallade etablissemanget. Konspirationsteorier om agendor, varför eller varför inte, vilka som får komma till tals, eller hur en nyhet vinklas får alltmer utrymme i framför allt sociala medier. Inte sällan dras (förhastade) slutsatser efter att bara ha läst en rubrik. Speciellt i ett litet samhälle där alla känner alla är det lätt att se spöken.

Journalistik ska beröra, den ska engagera och även uppröra ibland. Reaktioner och diskussioner visar att det vi gör är viktigt.

Men det spelar ingen roll hur mycket vi framhåller vår egen förträfflighet om vi inte levererar därefter. Trovärdigheten är allt.