Feminism, klimatförändringar och flyktingpolitik. Det finns många exempel på politiska frågor som genom åren kapats av ideologer och som med tiden blivit slagfält för åsiktsväxlingar helt utan konstruktiva inslag.
Av ovanstående är kanske feminism den tydligaste. Det är i grunden en ganska självklar idé som genom åren väckt orimligt mycket känslor. Kanske framför allt eftersom den känslostyrda vänstern kapade frågan och satte den på fel kurs.
Inte sällan letar sig också konspirationsteorier in. Det är inte minst frågan om klimatförändringarna ett tydligt exempel på. Gemensamt för den här typen av frågor är också att de som ofta hörs mest tillför väldigt lite konstruktivt i debatten – och att det alltid är samma personer.
Och nu har de hittat en ny arena för sin tuppfäktning: vindkraftsfrågan.
I Sverige blev vindkraft kontra kärnkraft en stor valfråga under året och på Åland är saken förstås aktuell med flera stora aktörer som planerar bygga stora havsbaserade vindkraftsparker.
Det som dock skiljer frågan om hur vi i framtiden ska trygga vår energiförsörjning med andra nämnda frågor är att den nästan uteslutande är, eller åtminstone borde vara, teknisk medan till exempel flyktingfrågan till sin natur innefattar ideologiska moment som fördelningspolitik.
Det är svårt att säga varför vissa ämnen kapas på det här sättet, men resultatet av det är att viktiga samhällsfrågor smutsas ner av en massa känslomässigt tyckande. Det blev inte minst den svenska valrörelsen ett tråkigt exempel på. För den ena sidan har vindkraften blivit en kelgris som är svaret på alla energiproblem, och när den andra ska bemöta det kastas inte sällan argument om fågeldöd, buller och mikroplaster fram. Snälla nån.
Det ena ställs mot det andra och det i en fråga där inget borde ställas mot något annat. Åtminstone inte så länge vi pratar om förnyelsebara energislag som vindkraft och kärnkraft.
Till den del det handlar om energiförsörjningen i ett större perspektiv är frågan om vindkraft kontra kärnkraft också ointressant för Åland. Det finns ingen som vill bygga kärnkraft här, men ändå förekommer jämförelser med kärnkraften i den åländska debatten.
Det är som om vissa går på autopilot så fort de hör ordet vindkraft. Och visst finns det relevanta frågor att ställa. Som om elnätet i dag tål mer vindkraft och hur den optimala energimixen egentligen ser ut. Men det viktiga är att undanröja hinder för alla energislag, och på Åland är det väl egentligen bara två som är realistiska: sol- och vindkraft.
Frågan vi borde ställa oss är därför hur vi som samhälle kan dra så stor nytta av det som möjligt – och det är en diskussion som inte borde få skjutas ner av högljudda ideologer.
Låt inte den åländska vindkraftsdebatten ta samma hätska och polariserande väg som den svenska energidebatten i höstas.
Kevin Eriksson
