Ingen diskussion om demilitariseringen i riksdagen

De senaste två veckorna har Ålands demilitarisering och dess betydelse för organiseringen av Ålands försvar igen uppmärksammats stort i Hufvudstadsbladet. Bakgrunden denna gång har varit det examensarbete som den nyblivna majoren Daniel Forsell gjort vid Försvarshögskolan. Han har skrivit om hur man kunde gå till väga om man ville försöka riva upp Ålands demilitarisering. Han har konstaterat att det är frågan om spekulativ forskning.

Utrikesministeriet, som har den främsta samlade juridiska expertisen i Finland om internationell avtalsrätt, har tidigare konstaterat att det i praktiken är näst intill omöjligt att ändra Ålands status juridiskt. Det finns inget nytt som framkommit som skulle rubba på den juridiska grundbedömningen.

Finland är ett öppet och demokratiskt land. Där är akademisk frihet, yttrandefrihet och medial frihet hörnstenar. Samtidigt som man får diskutera saker öppet är det viktigt att man gör det på ett respektfullt och sakligt sätt som inte ökar polariseringen eller splittringen i samhället, något som ofta är motståndares målsättning. Att skapa splittring ingår nämligen i utländska aktörers manual om hybridpåverkan.

Det verkar framför allt ha varit HBL som lyft frågan om demilitariseringen igen. Jag har inte noterat saken i finskspråkig media eller annan svenskspråkig media i Finland, och har inte blivit kontaktad i saken. Min bedömning är också att Hufvudstadsbladets nyhetsrapportering de facto varit positiv för att belysa att Ålands demilitarisering inte är ett problem för organiseringen av försvaret för Åland. Där har bland annat Finlands och Sveriges försvarsministrar Antti Häkkänen och Pål Jonsson, tidigare försvarsminister Stefan Wallin och jag som Ålands riksdagsledamot fått komma till tals. Vi har varit samstämmiga.

Finland och Nato respekterar demilitariseringens avtal, men avtalen konstaterar också att Finland bär ansvar för Ålands försvar. Därför finns försvarsplanering, beredskap och kapacitet för att försvara Åland ifall något annat land skulle strunta i demilitariseringen. Ryssland har flagrant brutit mot internationella avtal, FN-stadgan och folkrätten. Därför har Finlands beredskap höjts och det gäller också Åland. Då Finland och Sverige nu är Nato-medlemmar koordineras också planering på Nato-nivå. Som Sveriges försvarsminister konstaterar i HBL stärker Finlands införskaffning av nya korvetter samt Sveriges förstärkning av sitt ubåtsvapen också försvarsförmågan av Åland.

Det är också viktigt att påpeka att det bortsett från HBL:s ledarsida inte pågår någon diskussion om att riva upp eller försöka ändra Ålands status. Jag har av mina 199 riksdagskollegor inte fått en enda kommentar eller fråga om demilitariseringen de senaste veckorna. Det visar att kunskapen om Ålands avtal stärkts och vetskapen att de inte gör Åland försvarslöst.

Samtidigt finns det alltid saker som kan göras för att stärka säkerheten ytterligare, också på Åland, och där internationella avtalen inte är hinder. De sakerna bör ändå inte diskuteras i tidningarna eftersom det inte bara är ålänningar och finländare som läser dem.

Mats Löfström