Om realism, ansvar och vad som står på spel

Tack för ditt seriösa svar, Johan. Just för att du efterlyser saklighet behöver vi också tala klarspråk om vad Ålands demilitarisering innebär i dagens säkerhetsläge.

Du säger att få ålänningar tror att ord på papper skyddar dem, ändå bygger ditt resonemang på just detta. Rysslands agerande i Georgien, Krim och Ukraina visar att internationella avtal inte stoppar våld. Då blir frågan enkel: är det klokt att avstå från försvarsförmåga på en av landets mest strategiska platser?

Du menar att Finland kan ingripa militärt om inget annat återstår. Men ett sent ingripande innebär just den maximala risk jag beskrivit. Ett område som inte får försvaras i fredstid är farligare att återta i krigstid.

Diplomati är viktigt, men den ersätter inte försvar. Den kompletterar det. Nato visar detta tydligt: artikel 5 är också bara ord tills någon ger dem kraft. Varför skulle Åland vara ett undantag?

Mitt direkta språk var avsiktligt för att bryta igenom en alltför bekväm debatt. Det handlar inte om att förolämpa, utan om att belysa att Åland säger sig ta säkerheten på allvar men samtidigt håller fast vid ett system som gör ön svår att försvara.

Demilitariseringen är ett historiskt arrangemang från en annan tid. Att ompröva den är inte att förkasta fred, det är att skydda den. Vi måste våga tala om hur åländsk identitet kan förenas med faktisk försvarsförmåga. Om ingen kan svara på det behöver även statusen ärligt omvärderas.

Kustjägare X