De senaste veckorna har det kommit glädjande nyheter i denna dystra coronatid. Läkemedelsföretagen har nått ett genombrott i vaccinjakten, mycket pekar på att man kommer få fram ett säkert och effektivt vaccin innan årets slut. Enligt EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen kan den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, godkänna två vaccin ”så tidigt som andra halvan av december om allt fortskrider utan några problem”.
Att utveckla ett nytt vaccin tar vanligtvis många år, om covid-19-vaccinerna får grönt ljus är det ett vetenskapligt rekord som visar vad man kan åstadkomma med kraftansamling och finansiellt stöd.
Samtidigt står världen inför en av tidernas största utmaningar när vaccinationer av befolkningsgrupper ska inledas. Efterfrågan är ofantlig och med det följer risker och hot.
Många frågetecken finns, till exempel: vem ska vaccineras först, och hur ska vaccinet distribueras?
Läkemedelsföretaget Pfizers vaccin, som är ett av de som befinner sig på målrakan, har extrema kylkrav på förvaringen – det måste vara under minus 70 grader. Man kan bara föreställa sig den logistiska mardrömmen att frakta kopiösa volymer med specialfrysboxar till världens alla hörn, dessutom med höga krav på säkerhet och spårbarhet.
Världsaktörernas flexibilitet och samarbetsförmåga kommer att sättas på prov.
I USA riskerar övergången mellan Trumpadministrationen och den nya administrationen att sätta käppar i hjulet. ”Många fler amerikaner kommer att dö om vi inte kan börja samarbeta, inte minst kring hur ett nytt coronavaccin ska distribueras”, röt USA:s blivande president Joe Biden nyligen ifrån.
En annan uppförsbacke är den växande skepticismen mot vaccinet. Medier rapporterar att två tredjedelar av den tjeckiska befolkningen säger nej till att vaccinera sig, vilket möjligen kan förklaras med att det finns ett starkt samband mellan politisk populism och vaccinationsmotstånd.
Men tveksamheten har också slagit rot på Åland. En finsk enkätundersökning från Åbo Akademi och Åbo universitet, där även ålännigar medverkat, visar att var fjärde finländare är osäker på att vaccinera sig. Den vanligaste orsaken är rädsla för biverkningar. Pandemrix-vaccinet mot svininfluensan 2009, som utlöste narkolepsi bland en grupp unga, finns färskt i minnet.
Hos oss kommer vaccinationen att skötas av Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS – men ingen kan tvingas att ta sprutan.
Vaccinationsmotståndet sprids och frodas bland annat i sociala medier. Något som ter sig märkligt är att betydligt färre är kritiska till mediciner mot cancer, infektioner, neurologiska sjukdomar eller hiv – trots biverkningarna. När det gäller läkemedel finns det alltid en risk för sällsynta biverkningar.
Historiskt sett har vaccin haft enorm betydelse för den minskade dödligheten och räddar årligen miljontals liv. Näst efter rent vatten klassas vaccin som det som mest effektivt bidrar till folkhälsan i världen, enligt världshälsoorganisationen, WHO.
När det gäller vaccin mot covid-19 måste risk vägas mot nytta. Att vaccinera sig är inte bara ett sätt att skydda sig själv mot sjukdom – det är också en solidaritetshandling för att inte smitta andra.
Intitutet för hälsa och välfärd, THL, menar att vaccin är enda sättet att stoppa coronaviruset. Nu ser vi ljuset i tunneln, även om vi måste vara realistiska och räkna med att vissa restriktioner kvarstår en längre tid.
För våra myndigheter är det hög tid att presentera ett budskap och en strategi för hur massvaccinationen ska gå till, för att förebygga informationsvakuum.
Risker och nytta med att ta vaccinet måste kommuniceras mycket tydligt, det behöver ske löpande och samordnat för att undvika ryktesspridning och ren desinformation från att få fäste.
Låt oss inte hamna i en sits där vaccinmotståndet förlänger coronapandemin ytterligare.
