Dags att låta sparpengarna komma hem

I kölvattnet av lagtingets budgetdebatt har diskussionerna gått heta kring allt från landskapsregeringens högriskprojekt Axyards till en omläggning av skärgårdstrafiken. Bort blåste de flesta andra frågor. Men låt oss kika lite närmare på vad som i övrigt debatterades - saker som sticker ut. 

Till exempel den om hur det ska bli fart på Åland igen. 

En stor utmaning på Åland är tillgången på kapital för våra mindre företag. Kapital som behövs för att trygga ett generationsskifte eller för att ta bolagen till nästa steg. Våra banker skulle givetvis inte hålla med om detta fullt ut, men bankerna är numera så bundna av regelverk att deras möjligheter att låna ut är mer begränsade än tidigare. Det är ett faktum när du i dag talar med många företagare.

Borta är tiden då de åländska bankerna, på ett annat sätt än i dag, kunde ge lån till ett litet åländskt bolag med enbart en tro på individen och ett positivt kassaflöde som grund. För ett litet samhälle som det åländska är förändringen ett bekymmer.

Samtidigt kan vi konstatera att det finns mycket tillgängligt privat kapital på Åland. Generationer av slit och framgångsrikt åländskt företagande har resulterat i att det hos många finns en slant över att investera. 

I dag går dock mycket av dessa besparingar till fonder och den nordiska aktiemarknaden. Förvisso finns där en hygglig avkastning att hämta, men placeringarna i aktier och fonder är också i många fall en konsekvens av att man inte hittat nya intressanta åländska bolag att investera.

Den grova bilden blir att Åland har kapital, det finns även företagare som vill satsa och ta risker, men pengarna kommer inte loss. Hur ska man lösa den ekvationen?

I budgetdebatten fångades problematiken upp av Tony Asumaa (Lib) som föreslog att Åland borde se närmare på den brittiska modellen EIS, där privatpersoner som investerar i mindre, onoterade företag får olika typer av skatteförmåner som kompensation för den högre risken. Förslaget är intressant.

Åland har inte egen skattebehörighet, vilket medför att modellen inte kan kopieras rakt av. Men Åland har egen behörighet inom kommunalbeskattningen så med kreativitet kunde den beskattningsbehörigheten nyttjas. 

Så länge inte Åland har egen skattebehörighet kunde landskapsregeringen även bygga ett eget åländskt innovations- och riskkapitalprogram som funktionellt liknar EIS. Här bör våra politiker dock hålla tungan rätt i mun och inte fokusera på direkta stöd eller på behovet av ett offentligt ägarskap. Det gynnar inte företagen och inte heller samhället i stort.

Det finns stora förhoppningar på den tillväxtstrategi som nu håller på att utformas inom landskapsregeringen, och näringsminister Jesper Josefsson (C) mottog även förslaget från Asumaa positivt och betonade samtidigt vikten av kreativitet för att hitta lösningar. I allt detta behöver våra politiker vara vaksamma på att inte bygga byråkratiska system och krydda det med offentligt ägande och direkta penningstöd. Får se om det lyckas, men i alla fall är det bra att idéerna på allvar börjar spira!