Åland har fått en talman som saknar eget mandat i lagtinget. En talman som dessutom blev talman med hjälp av lotten. Det är inte någon förtroendegivande bild som målas upp av den åländska politiken och dess företrädare.

Optimisten kan förvisso säga att tillsättandet av talmansposten följde den demokratiska ordningen och att resultatet blev enligt den uppgörelse som föreligger mellan regeringspartierna.

Samtidigt är det ett svaghetstecken att Ålands lagting i tider av stora utmaningar och en orolig omvärld inte lyckas uppvisa större enighet. Dessutom i en tid när förtroendet för våra politiker är lågt.

Det är med andra ord hela havet stormar och det är uppenbart att centrum för konflikten återfinns i Centern. Med ett tidigare lantråd som hoppar av partiet, där en ersättare blir framlyft som nästa talman och där många av partiets kärnväljare hellre sett Roger Höglund eller Liz Mattsson som talman ser vi ett parti i kris. Var är stabiliteten och var är långsiktigheten? Var ska allt detta sluta?

Ålänningarna förtjänar politisk stabilitet och framåtsyftande politik. Det kan och ska vi kräva av våra förtroendevalda. För vi vill inte att denna polska riksdag ska fortsätta. Det får vara nog nu.

Samtidigt kanske det som nu skett är ett steg i rätt riktning. Kanske är detta bara själva kulmen av åratal av interna bråk inom Centern som pågått både på och utanför den politiska scenen?

För Centern är trots allt inne i en stor förändring och nya krafter tar vid på post efter post. I det sammanhanget blir valet av talman då än märkligare då det får ses som ett steg tillbaka. Men kanske får vi se det hela som två steg framåt och ett steg bakåt, men att riktningen i alla fall är framåt. Synd bara att det får sådana verkningar och att det leder till att det redan hårt ansatta allmänna förtroendet för våra politiker återigen får sig en törn.