Valdebatt, mässan, partledarna, Nina Smeds, Daniel Dahlén, Tony Salminen, Stephan Toivonen, Erica Scott, Christian Wikström, Veronica Thörnroos, Peggy Eriksson, Katrin Sjögren, Camilla Gunell, valet, debatt
Foto:

Bild

Samlingsregering i sikte – men vad ska den göra?

I Ålandstidningens debatt mellan lagtingspartierna i lördags flirtades det rejält mellan Liberalerna, Centern, Socialdemokraterna och Moderaterna. En samlingsregering mellan de traditionellt stora partierna tycks ligga nära till hands. Men frågan är vad de kan komma överens om att göra?

Centerns partiordförande Veronica Thörnroos och Liberalernas dito Katrin Sjögren ställde båda dörren på vid gavel för ett regeringssamarbete efter valet. Sjögren menade att Åland behöver en samlingsregering nästa mandatperiod och föreslog att de båda största partierna ska slå följe med Socialdemokraterna och Moderaterna.

Thörnroos var inne på en liknande linje.
Och säkert finns det många väljare som attraheras av tanken på en sådan regeringskonstellation. Partierna i fråga har erfarenhet av regeringsmedverkan, men kanske framför allt av regeringssamarbete. Något som den sittande regeringen har uppvisat klara brister i.

Socialdemokraternas Camilla Gunell menade att hennes parti kunnat bilda regering med Liberalerna eftersom Lib har haft en reformvänlig agenda, och med Centern eftersom man i stort delar synen på ekonomin.

Och där någonstans ligger också kruxet med att skapa en bred samlingsregering.
Vad ska man få gjort? Kommer man att kunna enas om en ekonomisk politik som lyckas hålla landskapet borta från banken och lån till driften? Lätt kommer det inte att bli.
Under debattens första timme diskuterades ekonomi. Samtliga var, om än i varierande grad, oroliga över det ekonomiska läget och de flesta menade att landskapet måste sänka sina kostnader.
Under innevarande mandatperiod har kostnaderna skenat. För nästa regering blir en av de stora frågorna hur man ska vända på utvecklingen utan att det drabbar de som har det svårast, och utan att det blir ett ramaskri när servicen minskar.
För det är ytterst sällan man kan spara i storleksordningen 15–20 miljoner euro i en budget på strax över 300 miljoner utan att det känns.

Under debatten var som sagt de flesta överens om att kostnaderna måste tyglas, men det var försvinnande få förslag om hur det praktiskt ska utföras. Obunden samling var kanske mest konkret när Christian Wikström återlanserade idén om indragningar på tvärgående linjen. Hållbart initiativs Erica Scott menade att all hållbarhetsomställning leder till kostnadsbesparingar. ”Det är bara att göra”, var budskapet.

Problemet för båda förslagen är att de andra partierna inte verkade speciellt tända på varken eller. Anmärkningsvärt var också dissen av Ob som lantrådet Veronica Thörnroos delade ut till regeringskollegan Wikström. Obundna verkar vara ute i kylan redan före valet.
Från Liberalernas sida kunde skönjas en viss uppgivenhet kring möjligheterna till att hitta ett regeringsgemensamt sparprogram, och Socialdemokraterna lät förstå att svårigheten i att hitta ett regeringsalternativ med Liberalerna var just Lib:s spariver.

I debattens andra del, klimat och miljö, låg samsynen närmare och det området kommer av allt att döma inte vara ett som fäller en regeringskonstellation. Möjligen försvårar flirtandet mellan Centern och Liberalerna HI:s chanser att bli en del av nästa regering då det var uppenbart att den här mandatperiodens skilsmässa mellan partierna fortfarande skaver.

HI är också det parti som vill gå allra längst och snabbast fram i omställningen vilket kan skapa problem om det andra huvudfokuset i en regeringsbildning är att kapa kostnader och få budgeten i balans.

Många av partierna satte stor förhoppning till det finanspolitiska ramverk som ska tas i bruk under året. Risken att det sätts för stort hopp till ramverket är tydligt.

Ty ramverket är ett verktyg, det i sig kommer inte att sänka en enda kostnad eller öka en enda intäkt. Det är fortfarande upp till våra folkvalda att ta beslut om vilka verksamheter som ska kosta mindre för att få budgeten i balans.
Moderaternas Tony Salminen beskrev tanken med det nya systemet som att man först tittar på hur stora intäkterna blir och sedan anpassar utgifterna efter detta. Problemet är att i årets budget, som alltså inte tagits fram på det sättet, är intäkterna för närvarande 16 miljoner lägre än inkomsterna.

Minst 16 miljoner är alltså vad landskapet Åland skulle behöva spara in, alternativt öka intäkterna med, för att få en budget som går ihop.

Det är också utmaningen för partierna inför regeringsbildningen. Hur ska 16-miljonersgåtan lösas. När det är avklarat kan de fortsätta leka vem tar vem.

Jonas Bladh

tel: 266 38

Hittat fel i texten? Skriv till oss