Valdeltagandet på Åland i söndagens presidentval är det högsta sedan 1994. Därmed är den negativa trenden gällande valdeltagandet bruten. Det är en viktig markering mot de i vår omvärld som vill etablera ett narrativ om att demokratin är i förfall. I Finland stannade valdeltagandet på 74,9 procent. En siffra som får anses bra då presidentvalet har haft svårt att nå samma nivå tidigare, med undantag för år 2000 då valdeltagandet låg på 76 procent.
På Åland har valdeltagandet i presidentvalet ofta varit lågt. Siffror mellan 56-61 procent hör till det vanliga och trenden har varit tydligt negativ. Nu bryts denna trend och det finns mycket som talar för att intresset håller i sig när vi nu går mot omgång två.
Det ökade intresset för valet är på många sätt intressant. För även om det rådande säkerhetsläget och stora utrikespolitiska frågor gör sig gällande så skiljer det väldigt lite mellan kandidaterna just i dessa frågor. Ändå gick fler väljare till valurnorna än tidigare.
De berömda motsättningarna mellan partier och kandidater, som många anser leder till större intresse, tycks således inte vara lika avgörande denna gång. Är det kanske rent av så att mindre politiskt käbbel lockar till ökat valdeltagande?
Rent generellt är en demokratis samlade värde mycket mer än bara högt valdeltagande. Men ofta uttrycks det i debatten en oro kring ett lågt valdeltagande – även på denna ledarsida. För slutligen handlar det om den förda politikens och politikers legitimitet. Högt valdeltagande ger trots allt högre legitimitet. Om vi ser närmare på själva demokratifrågan så är polariseringen en betydligt större fara för demokratin. En polarisering som ofta leder till att väljares känslomässiga avstånd mellan varandra blir större än de sakpolitiska skillnaderna.
Den amerikanska statsvetaren Lilliana Mason beskriver det hela i boken ”Uncivil Agreement” där hon konstaterar att antalet osäkra väljare, det vill säga väljare som umgås och har vänner i olika delar av samhället med olika åsikter, blir allt färre i USA. När denna skara av väljare minskar i antal så ökar risken för konflikter och polarisering. För osäkra väljare överlappar och mildrar ofta konflikter mellan grupper. Detta tål att tänkas på även i ett nordiskt och åländskt sammanhang där vi ser att polariseringen fortsätter att växa.
Oavsett valdeltagandets grad av inverkan på vår demokrati sänder ett högt valdeltagande i alla fall tydliga signaler. Signaler som motverkar den hybridkrigsföring som försöker skapa ett narrativ om att den liberala västerländska demokratin är i gungning. Ett narrativ som sprider oro. Därför är det viktigt att vi fortsätter rösta och att vi ser till att rösta även när det är dags för omgång två i turerna om vem som blir Finlands nästa president. Så boka upp den 11 februari och fortsätt på den positiva trenden som nu är satt i rörelse med ett ökat valdeltagande.
Daniel Dahlén
