Den 21 mars förra året fick Åland sina två första fall av covid-19. Då var spridningen både öster och väster om oss redan i full gång. I Finland hade man ett snitt på 43 nya fall i veckan, medan motsvarande siffra i Sverige var 125. Många av de smittade kom hem från utlandssemestrar, men ganska snart utkristalliserades en helt annan trend: en betydande andel av de smittade, och döda, var utlandsfödda. Situationen var densamma både i Helsingfors och i Stockholm.
Varför? frågade man sig. Kunde den här gruppen inte tillgodogöra sig myndigheternas information om det nya viruset på grund av språkproblem? Valde de andra informationskanaler? Eller spelade andra sociala faktorer in?
Oberoende vad insåg man snabbt att här fanns ett jobb att göra, ett informationsunderskott, och därefter vidtogs en rad åtgärder för att nå ut med informationen på bred front, och på flera språk.
På Åland reagerade man på signalerna från omvärlden, och redan innan landskapet fått sina första coronafall tog man i bruk en översättningsfunktion på landskapsregeringens hemsida, där också information om coronaviruset fanns. I samma veva publicerades broschyrer om covid-19 på elva olika språk på regeringen.ax. De uppdaterades under våren och sommaren men togs sedan bort eftersom innehållet var föråldrat.
Inom ramen för integrationsprojektet En säker hamn har det under året vidtagits åtgärder för att nå ut med den viktiga samhällsinformationen till inflyttade, även i form av uppsökande verksamhet. Och arbetet fortsätter. Just nu spelar man in filmer som ska distribueras i olika kanaler, bland annat i sociala medier och via tredje sektorn.
Mycket har med andra ord gjorts–tidigt, och dessutom bra. Men något gnager ändå: har informationen verkligen nått ut?
Och det är just den frågan landskapsregeringen (LR) verkar ha ställt sig när man i lördags meddelade att man skulle hålla en presskonferens på flera språk. Riktigt så blev det inte, men i går hölls en kort och konkret presentation av myndigheternas rekommendationer på engelska. Samtidigt informerades att samma information snart finns tillgänglig på flera språk. Gott så.
Samtidigt får vi inte glömma att det finns många personer, speciellt från andra kulturer, som av olika anledningar inte hyser någon som helst tilltro till myndigheter. Givetvis ansvarar myndigheterna för att nå ut med viktig information i kristider, men i vissa fall bör budbäraren vara någon annan. En person eller organisation som de här personerna lyssnar och litar på. Och det bör framför allt göras på sätt som alla kan ta till sig.
Många, oberoende av modersmål, har dessutom svårt att förstå myndigheternas byråkratiska språk. Och tyvärr är våra politiker och tjänstemän inte alltid så bra på att förklara så att gemene man begriper.
2015 antog LR dokumentet ”Anvisning om språkanvändningen vid Ålands landskapsregering”. Där står bland annat att om det finns ett ”vägande allmänt intresse” kan andra språk än svenska användas för att nu ut med officiell information. Men det ska bedömas från fall till fall.
Är inte det lite luddigt? Jo, och det verkar LR själv också tycka. I ”Landskapsregeringens program för integrationsfrämjande 2020–2023” framgår att man vill förbättra tillgängligheten till information, och nå ut med samhällsinformation till en bredare grupp av inflyttade. För att åstadkomma detta ska bland annat språkanvisningarna från 2015 ses över och konkretiseras.
Det är hög tid att så sker. Drygt 13 procent av ålänningarna har ett annat modersmål än svenska. Det finns personer med 67 olika modersmål på Åland.
LR måste ha en konkret strategi för hur alla som bor i vårt landskap nås av samhällsinformation på bästa möjliga sätt. Vilka språk det ska informeras på, hur man når ut med informationen, och vem som gör det. Ansvarig tjänsteman ska inte behöva uppfinna hjulet varje gång, och besluten får inte vara godtyckliga.
Förvaltningschefen och chefsjuristen, som tillsammans äger frågan, har här en mycket viktig uppgift.
Oberoende hur mycket det informeras finns det givetvis ingen garanti för att alla förstår och följer myndigheternas rekommendationer–till och med en välinformerad minister som själv varit med och fattat besluten kan vara oförsiktig–men information är direkt avgörande för hur väl man lyckas hantera en kris.
