Den nuvarande regeringen har inte haft en särskilt lätt tillvaro på jobbet sedan man tillträdde efter lagtingsvalet hösten 2019. Bara några månader efter tillträdet hamnade man med en coronaviruspandemi i famnen. Samtidigt har lösningarna på de stora frågorna, som man innan valet lovade, uteblivit.

Enligt landskapsregeringen har förstås de två sakerna med varandra att göra, men inte heller i någon av de budgetar som presenterats har man tagit tillvara chansen att föra en särskilt aktiv politik.

Oppositionen har förstås inte varit sen med att påpeka detta. Dessutom har flera representanter för landskapsregeringen hamnat i blåsväder. I december valde till exempel näringsminister Fredrik Karlström (MSÅ) att fira jul i Sverige och inte följa landskapsregeringens rekommendation om sju dagars karantän efter att han kom hem. Mest blåsväder har det varit kring kansliminister Harry Jansson som vid två tillfällen nu varit huvudorsaken till att oppositionen, med undantag för Stephan Toivonen (ÅLD), väckt misstroende mot landskapsregeringen och krävt kansliministerns avgång.

Någon avgång blir det däremot inte, som lantrådet Veronica Thörnroos (C) meddelade i lagtinget i går.

Antagligen är det rätt beslut. Redan i regeringsförhandlingarna för snart två år sedan hade Veronica Thörnroos svårt att hitta kvalificerade kandidater till ministerposterna, och att göra sig av med en av de mer erfarna och kompetenta ministrarna, den skickligaste när det kommer till självstyrelsefrågor, hade varit att skjuta sig själv i foten.

Lite av brist på alternativ alltså. Frågan är hur Veronica Thörnroos hade agerat med en Roger Nordlund (C) som stod och knackade på dörren.

Helt klart är ändå att det blåsväder som Harry Jansson föranlett inte är bra för vare sig Veronica Thörnroos, Centern eller den samlade landskapsregeringen. Harry själv är antagligen den som skadas minst i sammanhanget. Hans egna väljare lär inte få kalla fötter av detta.

För övriga är förtroendet redan skadat. Det spretar åt för många håll i tider när det egentligen behövs stabilitet.

I gårdagens lagtingsdebatt konstaterade också Roger Nordlund att Harry Jansson har orsak att förbättra sitt förtroendekapital i Centerns lagtingsgrupp.

Själva sakfrågan då? Beslutet i sig är egentligen inte ett problem. Det har, som Harry Jansson själv säger, gjorts avsteg från jordförvärvsrätten tidigare.

Det är förstås anmärkningsvärt att gå emot både tjänstemän, den självstyrelsepolitiska nämnden och sin egen landskapsregering – och det är ett problem om det fortsätts göra in casu-bedömningar eftersom det urholkar lagstiftningen ytterligare. Lantrådet har dessutom varit tydlig med att sådana ska undvikas.

Vad handlar det då om? Det handlar om signalvärde. Hur man gör saker snarare än att man gör dem. I frågor som i övrigt inte har någon särskild betydelse handlar allt om hur det uppfattas, och när det blåser mer än vanligt finns det anledning att tänka till lite extra.

Det kan man inte direkt säga att Harry Jansson gjort, men för hans egen del lär det som sagt inte få några konsekvenser.

Frågan är hur stor notan blir för alla andra, och hur länge de låter den växa.