Foto:

Hur många kockar ska koka den åländska tillväxtsoppan?

En aktiv finanspolitik och reformvilja lyser fortsättningsvis med sin frånvaro i jakten på tillväxt. Samtidigt fortsätter Finlands ekonomi, med den åländska i släptåg, halka efter övriga Norden.

Att den finländska ekonomin är sämst i klassen är en sanning som upprepats många gånger de senaste åren.

I takt med att övriga nordiska länder sakta återhämtat sig sedan finanskrisen 2007-2008 har Finland stått och stampat på stället.

I en rapport som Finansministeriet publicerade förra veckan flaggar man ånyo för utvecklingen: Finland riskerar halka efter ännu mer. Konkurrenskraften är dålig, exporten minimal och ingen vill satsa på Finland. Om ingenting händer kommer välfärden sakta att monteras ned.

I relation till den åländska ekonomin har den finländska ekonomin ändå krupit sig fram – och när coronaviruspandemin slog till var det den åländska ekonomin som drabbades hårdast.

Utmaningen har diskuterats kontinuerligt de senaste åren, men lite har hänt. I Finland har i synnerhet de arbetsmarknadsrelaterade reformerna varit svåra att genomföra. När regeringen Sipilä 2016 föreslog flera jobb- och stödreformer blev slutresultatet, efter fackorganisationernas mangling, bara ett konkurrenskraftsavtal som inte längre lever kvar.

I efterhand gav näringslivets forskningsinstitut, Etla, konkurrenskraftsavtalet högt betyg. Nya jobb skapades och reformen gav en positiv inverkan på både bnp och export.

Att Helsingforsregeringen i december avskaffade den så kallade pensionsslussen blir förhoppningsvis både en piska och en morot för arbetslösa. Prognosen är att åtgärden ensam ska skapa 30.000 jobb på sikt. Att slopa hemvårdsstödet är en annan arbetsmarknadsrelaterad reform som för närvarande diskuteras i Finland. Men några nya, större åtgärder har vi inte fått se på länge.

Även fast de största arbetsmarknadsrelaterade besluten fattas i Helsingfors är Åland på inget sätt hjälplöst när det handlar om att få fart på tillväxten – och att Åland står inför stora utmaningar har troligtvis inte undgått någon de senaste åren. Frågan förekommer allt oftare i de politiska diskussionerna och under fjolåret höll Ålands näringsliv en debatt med tillväxt som huvudtema.

Under sensommaren gav Liberalerna filosofie doktor Fredrik Rosenqvist i uppdrag att konkretisera möjligheter för den åländska tillväxten eftersom man ville få fart på diskussionen. Men än så länge svävar frågan, trots att alla verkar förstå hur viktig den är, fortfarande i kulisserna.

Att en modernisering av näringsrätten står för dörren är välkommet, men Åland kan och borde göra mer. Landskapsregeringen kan ta egna initiativ och behöver inte på samma sätt som regeringen i Helsingfors tampas med tjuriga fackorganisationer. Men det politiska reformarbetet fortsätter, trots många goda idéer från bland annat Fredrik Rosenqvist och företrädare för näringslivet, ändå sin dvala.

Nyligen presenterades en slutrapport för en ny organisation med namnet Ålands innovationscentrum som ska bli en gemensam plattform för affärsutveckling, innovationer och kommersialisering av produkter och tjänster.

Att något händer är i sig bra. Men i sammanhanget finns flera frågetecken. Hur organisationen ska bredda det arbete som befintliga organisationer på Åland redan gör är inte glasklart. Samarbete nämns, men bland befintliga organisationer verkar frågan ha ramlat ner från klar himmel.

Rapportens jämförelser med motsvarande företagsinkubatorer i Åbo och Uppsala är antagligen inte heller rättvist. Åland har helt andra förutsättningar och frågan är om verksamheterna i Åbo och Uppsala över huvud taget är intresserade att samarbete med Åland?

Och är det rätt att bygga en ny näringslivsorganisation under en offentligt ägd och haltande högskoleverksamhet? Vore det inte bättre om högskolan närmade sig näringslivet än tvärtom?

Landskapsregeringens beställning av rapporten ger inte ett helhjärtat intryck. Snarare tvärtom. För att leda arbetet framåt borde man själv ta tag i taktpinnen och samla både kompetens och idéer. Vår förre finansminister Roger Nordlund (C) konstaterade häromdagen på Facebook att Åland behöver ett ekonomiskt råd som gör analyser och kommer med förslag till åtgärder. Ett bra förslag, men än så länge bara ett förslag. Kan någon göra slag i saken, eller läggs ännu ett gott förslag till handlingarna när nästa kock ansluter sig till soppkokningen?

Hittat fel i texten? Skriv till oss