Elevassistenter spelar en avgörande roll i att stötta elever med särskilda behov och avlasta lärarna, men den ökande trenden är inte hållbar på lång sikt.
Stödbehovet hos elever i den åländska grundskolan fortsätter att öka och sedan 2005 har antalet elevassistenter i den åländska grundskolan nästan fyrdubblats, rapporterade Ålandstidningen i går.
Allt fler barn har svårt att fokusera och ta till sig undervisningen. Det beror delvis på att fler barn har svårt att koncentrera sig och på det ökade antalet diagnoser som adhd, autism eller andra inlärningssvårigheter. Samtidigt ökar samhällets krav på prestation, vilket sätter både lärare och elever under stor press.
Elevassistenter har blivit en nödvändighet för att stötta elever med särskilda behov, men en viktig fråga börjar nu växa fram: Var går gränsen för resurserna?
Med en ökad medvetenhet om barns olika behov har skolorna strävat efter att inkludera alla elever i den ordinarie undervisningen. Detta är positivt för likvärdigheten, men det sätter också skolornas resurser på prov.
Elevassistenterna är oumbärliga för många elever, men skolornas budgetar klarar inte av att expandera i samma takt som behoven. Det är inte hållbart att fortsätta öka antalet assistenter, det finns en gräns för hur mycket stöd skolan kan erbjuda utan att överbelasta systemet.
Vi lever i en tid där barn bombarderas med konstant stimulans från digitala skärmar. Smartphones och surfplattor har blivit en naturlig del av vardagen, men det höga tempot och den omedelbara belöningen från skärmarna påverkar barns förmåga att koncentrera sig under längre tidsperioder. Lägg till stressen från ett alltmer prestationsinriktat samhälle, och det blir tydligt varför många barn kämpar med att hantera skolans krav. Dessutom har den fysiska aktiviteten, som är så viktig för hjärnans utveckling och koncentration, minskat drastiskt. Många barn lider också av sömnbrist, en följd av sena skärmtider och hektiska livsstilar.
Så hur vänder man denna utveckling? Det handlar inte bara om att anställa fler elevassistenter, för att möta denna utmaning behövs det en helhetsstrategi.
Att begränsa skärmtid, uppmuntra till mer fysisk aktivitet och införa tydliga rutiner med tillräcklig sömn är viktiga steg. Skolor och föräldrar måste samarbeta för att ge barnen de rätta verktygen och skapa förutsättningar för att hantera de allt högre kraven i både skolan och samhället.
Samtidigt behöver man fundera över hur skolorna bäst kan använda sina resurser. Att hitta långsiktiga lösningar som inte bara ökar stödet utan också minskar behoven är avgörande. Genom att främja en bättre balans mellan vila, aktivitet och digital stimulans kan belastningen minskas på såväl elever som elevassistenter och säkerställa att de resurser som finns verkligen räcker till där de behövs som mest.