Ofrivillig ensamhet uppfattas numera som ett mycket stort och växande folkhälsoproblem, så stort att Världshälsoorganisationen (WHO) inrättar en global kommission för att komma till rätta med problemet.
Ofrivillig ensamhet är nämligen livsfarlig. Ensamheten ökar risken att drabbas av stroke, cancer, ångest, depression och att begå självmord. En internationell studie visar att ju högre grad av ensamhet en person upplever desto större är risken att dö i förtid. För personer som aldrig fick besök av familj eller vänner var risken 40 procent högre än för dem som fick dagliga besök, skriver Hbl (16.11.2023). Riskerna med ofrivillig ensamhet kan också uttryckas på ett annat sätt, det är som att röka 15 cigaretter varje dag, slår WHO fast.
Finland är inget undantag från den globala trenden. Enligt Statistikcentralens undersökning upplevde var tredje finländare över 16 år ensamhet år 2022. Ensamheten har ökat i alla åldersgrupper men speciellt bland unga vuxna i åldern 18–24 år. Bland personer över 85 år är ensamheten störst, över 45 procent (Svenska Yle 27.10.2023).
Enligt den finländska forskaren Niina Junttila påverkar ensamhet inte bara folks hälsa, den gör också samhället mer otryggt. Ensamma människor kan få ett aggressivt och utåtagerande beteende samtidigt som ensamhet och utanförskap kan leda till kriminalitet och gängbildning.
Att ofrivillig ensamhet blir dyrt för samhället i form av vårdkostnader då de ensamma marginaliseras eller faller bort från jobb eller studier visar en undersökning från Storbritannien. Översatt till finländska förhållanden uppskattas ensamheten i vårt land kosta ungefär 15 miljarder euro per år. Det är ungefär fem procent av Finlands bruttonationalprodukt år 2022, konstaterar Svenska Yle.
Den här enorma kostnaden har fått politikerna att vakna. Ensamheten har tagit plats i det nuvarande regeringsprogrammet som en möjlig riskfaktor för olika folksjukdomar och psykisk ohälsa. En arbetsgrupp är tillsatt för att tackla problemet och kanske utarbeta en ensamhetsstrategi. Forskaren Niina Junttila har tre förslag för att minska ensamheten. Hon vill att barn redan på dagis och i grundskolan får öva sig i sociala färdigheter, att det ordnas aktiviteter med låg tröskel och att inställningen till och mötet med andra människor blir mer öppet och lyhört.
Också på Åland finns det personer som är ofrivilligt ensamma, om det vittnar inte minst behovet av den frivilliga vänverksamheten. Ändå är problemet sannolikt mindre i ett mindre samhälle där många känner varandra och där närheten och den sociala kontrollen är större än i storstäderna. Men inte heller på Åland har alla någon som bryr sig.
En representant för Riksförbundet för social och mental hälsa i Sverige sade i ett tv-program nyligen att familjesammanhållningen i vår del av världen är dålig, åtminstone jämfört med katolska och muslimska länder. Daghem och äldreboenden byggs långt ifrån varandra, vi är helt enkelt för långt ifrån varandra. Kanske något att tänka på för samhälls- och andra planerare?
Vi ska inom kort fira jul och ensamheten känns förmodligen mer påtaglig under en högtid som julen. Men vi kan alla göra en insats, köpa en blomma eller baka en kaka och hälsa på en person som vi vet är ensam. Eller varför inte bjuda hem en ensam människa för en stunds gemenskap? Det är ju det julen handlar om.
Kerstin Österman
tel: 26 026
