62.000 finländare skrev för några år sedan på ett medborgarinitiativ om att förbjuda könsstympning av flickor i en särskild lag. Initiativet lämnades till riksdagen 2019 och riksdagen godkände det. Trots det har nu en oenig arbetsgrupp beslutat att inte föreslå några ändringar i strafflagen som tydligare skulle kriminalisera kvinnlig könsstympning. Oense är man eftersom en del vill att också icke-medicinsk omskärelse av pojkar ska förbjudas i strafflagen på samma sätt som kvinnlig könsstympning.
Kvinnlig könsstympning förekommer i olika former och innebär att man skadar eller skär bort delar av de yttre könsorganen på flickor. Vid infibulation sys de yttre eller inre blygdläpparna ihop så att vaginalöppningen blir mindre, bara en liten öppning lämnas för att släppa igenom urin och mensblod. Kvinnlig könsstympning förekommer bland kristna, muslimer, judar och animister främst i Afrika och Mellanöstern men också i en del länder i Asien. Ingreppet sker utan bedövning med till exempel en kniv, ett rakblad, en sax eller en bit glas. En del flickor dör, andra får svåra skador. Manlig omskärelse är ett ingrepp där en del av pojkens eller mannens förhud skärs bort av andra än medicinska skäl. Det är främst judar och muslimer som tillämpar manlig omskärelse.
Manlig omskärelse är ett mycket lindrigare och mindre smärtsamt ingrepp än kvinnlig könsstympning. Manlig omskärelse leder inte heller till de livslånga svåra fysiska och psykiska problem som den kvinnliga könsstympningen oftast medför.
Manlig omskärelse är inte förbjudet i något land i världen medan kvinnlig könsstympning är det i många länder och ses som en människorättsfråga i internationell lagstiftning. Flera länder, bland dem Sverige, har särskilda lagar som förbjuder kvinnlig könsstympning. Viktigt att påpeka är att ingen religion kräver att flickor ska könsstympas. Enligt Institutet för hälsa och välfärd (THL) är könsstympning en urgammal tradition och en kulturell identitetshandling. Förstås handlar stympningen också om att kontrollera flickor och kvinnor och förhindra att de har sex före äktenskapet. Bara en könsstympad kvinnor anses hederlig och duglig för äktenskap, därmed är hon också värdefull för familjen.
Enligt statsrådets handlingsprogram mot könsstympning av flickor och kvinnor från 2019 fanns det då uppskattningsvis 10.000 flickor och kvinnor i Finland som genomgått könsstympning och 650–3.080 flickor som löpte risk att utsättas för denna blodiga hantering.
Ju fler människor från andra kulturer och traditioner som flyttar till vårt land desto större orsak att stifta en särskild lag mot kvinnlig könsstympning! Att förbjuda hanteringen i en egen lag är viktigt också för att ändra på attityderna. Nu finns ett godkänt medborgarinitiativ i frågan, dessutom har en arbetsgrupp grundligt satt sig in i den. En egen lag mot kvinnlig könsstympning bör därför ingå i nästa regeringsprogram. Om det inte är en framkomlig väg kan en riksdagsledamot gå fram med en lagmotion i ärendet. Varför inte Ålands riksdagsledamot? Visst bör alla barn, också pojkar, skyddas i lagstiftningen mot stympning. Alla barn ska ha rätt till kroppslig integritet. Men eftersom könsstympning av flickor är ett så många gånger allvarligare problem än manlig omskärelse kan riksdagen med fördel börja med att skydda flickor och kvinnor.
Kerstin Österman
tel: 260 26
