Med Liberalerna och Centern runt samma bord skulle vi få se förändringar som håller över tid. Förvisso har bara 100 dagar gått sedan Åland fick en ny regering och mycket kan ännu hända, men tyvärr kan vi sammanfatta starten som guppig och med avsaknad av en tydlig politisk riktning.
Det sägs att de första 100 dagarna för en regering är viktiga och att de sätter agendan för hela mandatperioden. Det man inte lyckas få igångsatt under denna period blir annars föremål för politiska och byråkratiska kvarnar av den mer långsamma arten och få saker blir gjorda.
Därför är det viktigt för en regering att redan tidigt sätta agendan och presentera konkreta åtgärder för förändring. Det är dock ovanligt att våra åländska regeringar följer denna mall, i stället är man försiktig och känner in varandra snarare än fattar beslut. Ofta med resultatet att inte mycket händer. I stället bygger man upp onödiga åsiktsmurar mellan partier och ledamöter och hinner bli impregnerad av byråkraternas förmåga att sätta käppar i det politiska beslutsfattandet.
När Ålandstidningen förra veckan (20/3) berättade om landskapsregeringens egen syn på starten kunde man lätt se en tendens till fortsatt ökad offentlig sektor med nya tjänster och ett antal nya arbetsgrupper. De direkta besluten liksom fokus på tillväxt och ökad effektivitet lyser däremot med sin frånvaro. I stället ondgör man sig återigen över bristande lagberedningsresurser och nöjer sig med svaret att det är svårt att rekrytera lagberedare – varför denna passivitet?
Det här är ett vanligt fenomen hos den åländska politikerkåren, där man ofta hänvisar till bristande resurser och kompetens när man inte kommer vidare i frågor. Kort och gott sätter sig våra beslutsfattare lite för ofta i passagerarsätet och hänvisar till yttre faktorer. Ponera att en ledning i ett aktiebolag gjort likadant – då hade vi inte haft många företag kvar och framför allt hade ledningen åkt ut snabbt som attan.
Titta vi på hur andra regeringar jobbar och har jobbat under samma tidsperiod kan vi till exempel se att Sveriges regering under samma period bara inom området tillväxt och hushållesekonomi tog fram nio konkreta åtgärder och fattade beslut i frågorna.
Givetvis kan inte en åländsk förvaltning förväntas klara av samma mängd, men det är ändå slående att bristen i det politiska beslutsfattandet fortsätter att prägla den åländska politiken. Kanske är det bristande partipolitisk förberedelse inför ett kommande maktövertagande som ligger till grund för denna passivitet? Att man brister i att vara konkret när man diskuterar frågorna internt i partierna så så när man väl sitter vid makten inte har något annat än partiprogrammen att utgå från? Samtidigt håller den tesen inte riktigt för de flesta åländska partier är bra på att väcka motioner, vilket visar att det trots allt finns konkreta åtgärder att vidta.
Oavsett vad regeringspartierna tycker så präglas de första 100 dagarna inte av handlingskraft och tydlighet. Däremot präglas de av politisk oreda och avhopp samt potentiella avhopp. Situationen är inte alls bra för allmänhetens förtroende. Här krävs nu mer än någonsin handlingskraft för att återskapa allmänhetens förtroende och inte minst få Åland på rätt köl. Inte göra som den socialdemokratiske lagtingsledamoten Mogens Lindén (S) som hotar med avhopp från partiet för att man personligen inte fått de poster man vill ha. Mer ska vi kunna förvänta oss av våra politiker och bättre kan ni kära politiker.
Daniel Dahlén
