En god utbildning är något av det finaste vi kan ge våra barn. Läroplanen är sammansatt så att ett barn på bästa möjliga sätt ska stå rustad för framtiden. En skola där alla barn, oavsett bakgrund, ska ha samma möjligheter att växa värdesätter vi högt. De flesta, oberoende av politisk hemvist, prioriterar ”vård, skola och omsorg” när våra offentliga medel ska fördelas.
Den åländska skolan är erkänt bra. Vi har all anledning att vara stolta. Skolan lyfts följaktligen också som en av orsakerna till att barnfamiljer utan Ålandskoppling flyttar hit, och att ålänningar i förskingringen flyttar hem när det är dags för barnens skolstart.
I de åländska skolorna har vi små undervisningsgrupper och en bra tillgång på elevassistenter. Utbildningspolitiken är stabil, och fladdrar inte fram och tillbaka beroende av vilka som styr.
Även i ett internationellt perspektiv håller den åländska, och finländska, utbildningen hög kvalitet. Vi har sedan 2000-talet legat i topp i de globala Pisa-undersökningarna, där man mäter läranderesultaten bland OECD:s medlemsländer. Världen kommer till Finland för att se på våra skolor, och skolsystemet går på export. I dag kan du till exempel gå i finska skolan i Oman eller Maldiverna.
Men den senaste Pisa-undersökningen, som presenterades i tisdags, visar att Finland tappar mark bland de 81 deltagande länderna och regionerna. Vi ligger fortfarande över OECD-genomsnittet, men inte längre i toppskiktet. Kunskapsnivån har försämrats i såväl matematik som läskunnighet. I de svenskspråkiga skolorna är resultaten bättre, men hur det ser ut för Åland får vi ännu vänta på – i den förra undersökningen 2018 låg Åland i topp – hittills är det enbart en nationell sammanställning som presenterats.
Trots att Finland tappat flera placeringar är det ingen som beskriver siffrorna som direkt alarmerande. Årets resultat, som baserar sig på undersökningar gjorda 2022, ska också ses i ljuset av pandemin, där framför allt elever i en redan utsatt ställning fått det kämpigare. Men vi kan ändå inte blunda för trenden: Sedan 2006 har resultaten försämrats, kunskapen i naturvetenskaper har sjunkit mer än i OECD-länderna i snitt. 25 procent av eleverna har i dag svaga kunskaper i matematik jämfört med 7 procent i början på 2000-talet.
I de intervjuer som gjorts med lärare och andra experter efter att resultaten presenterades resoneras kring flera möjliga förklaringar. Men någon tydlig orsak verkar inte finnas, i alla fall inte ännu. En lärare säger att elever överlag har svårare att koncentrera sig under en längre tid, och säkert kan det ligga en hel del i det.
I Sverige, där resultaten rasar, anges ökade klyftor och ökade resultatskillnader som en orsak.
Andreas Schleicher, utbildningschef vid OECD, efterlyser i en artikel i Svenska Dagbladet mer disciplin.
Det är sedan länge känt att de svenska skolorna tampats med dålig arbetsmiljö i klassrummen, medan såväl Åland som Finland lyfts fram som positiva exempel där eleverna fortfarande lyssnar på, och har respekt för, sina lärare.
Men enligt den senaste Pisa-mätningen tappar Finland nu också här. De finländska elevernas upplevelse av arbetsro är sämre än i OECD-länderna i genomsnitt.
Även om ingen vill tillbaka till tider där elever ställdes i skamvrån, eller fick stryk av magistern, är en lugn och trygg arbetsmiljö en förutsättning för att bedriva framgångsrik undervisning. Barn, med alla de val som de har och ställs inför i dag, behöver struktur och tydlighet. Skolan är inte bara en instans där vi inhämtar kunskap, utan också en plats där vi socialiseras och förbereds för vuxenlivet – en ovärderlig kombination.
Sandra Widing
tel: 26697
