Ledare

Frågan om de tio klienternas rätt till fortsatt folkpension är ännu inte avgjord. Frågan ligger i FPA:s besvärsnämnd för individuell prövning.

Klargörande svar från JO hjälper inte drabbade klienter

Socialvård » En myndighet kan inte på förhand säga nej till att betala ut sociala förmåner. Alla har rätt att lämna in en ansökan och få den prövad. Det slår Justitieombudsmannen (JO) fast i fallet med de utplacerade KST-klienterna i Sverige.

Ledarsidan

Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.

Påpekandet är en del av JO:s svar på det besvär som Funktionsrätt Åland lämnat in över Kommunernas socialtjänsts (KST) hantering av de tio omsorgsklienterna som förbundet själv har utplacerat i Sverige. Dessa klienter står sedan tre månader helt utan inkomst efter att FPA från den 1 februari drog in folkpensionen och övriga sociala förmåner för finländska medborgare som är permanent bosatta utomlands.

KST avfärdade omgående möjligheten att betala ut utkomststöd till de berörda klienterna med hänvisning till att de permanent vistas i Sverige. Intresseorganisationen Funktionsrätt Åland påpekade att klienterna utplacerats i Sverige eftersom KST inte kan erbjuda motsvarande specialomsorg. I dagarna kom JO med sitt svar på skrivelsen från Funktionsrätt Åland.

Även om den granskande myndigheten inte tar ställning i sakfrågan kommer JO med en principiellt viktig tillrättavisning: en myndighet kan inte i förväg begränsa enskilda personers rätt att ansöka om sociala förmåner. JO skriver: ”Klienters rättssäkerhet kräver, att klienten alltid har rätt att ansöka om de stöd eller förmåner som han eller hon behöver.”

Det är ju vi som får betala, vi måste ju, annars skulle det inte gå.

Således kan inte KST som myndighet på förhand avfärda möjligheten att ansöka om till exempel utkomststöd, utan är alltid skyldig att ta emot och behandla en ansökan, ge ett skriftligt beslut med besvärshänvisning.

För att ingen medborgare i Norden ska hamna i kläm mellan de nordiska ländernas social- och sjukförsäkringssystem finns en nordisk konvention (överenskommelse) som förutsätter att berörda myndigheter i länderna samarbetar i syfte att undvika just detta. För att få klarhet rekommenderar JO de drabbade klienterna att ansöka om utkomststöd både i Finland och Sverige. Därefter får berörda myndigheter i respektive land komma överens. Tanken är logisk, men skyfflar i praktiken över all byråkrati på den drabbade, i det här fallet personer med intellektuell funktionsnedsättning, som dessutom utplacerats i ett annat land av samma socialvårdsmyndighet som vägrar betala ut utkomststöd.

Grundorsaken till att dessa tio klienter nu hamnat i kläm är att utplaceringarna i Sverige inte gjordes rätt från början. I stället för att ingå regelrätta överenskommelser på myndighetsnivå grundar sig placeringarna på avtal direkt med de privata vård- och omsorgsboendena. De flesta avtalen ingicks av enskilda åländska kommuner redan innan KST bildades. Då som nu betalar hemkommunen, numera KST, kostnaderna för vård- och omsorg medan klienten står för uppehälle. Och det har löpt på under alla år fram till att dessa klienter över en natt tappade alla sina inkomster i form av folkpension och andra sociala förmåner från Finland. JO ska nu på eget initiativ granska hur dessa placeringar gått till. Det är bra.

JO konstaterar i sitt svar att enligt grundprincipen betalas folkpension (i Sverige grundpension) ut av det land där personen i fråga är folkbokförd. De åländska klienterna är folkbokförda i Sverige eftersom svensk lag kräver detta efter ett års permanent vistelse i landet. ”Men de har ju inte valt att flytta dit, utan placerats där av ansvarig myndighet här hemma”, påpekar en förälder till en av de drabbade.

De åländska klienterna bor kvar på sina boenden i Sverige, utan inkomst och med växande skulder för hyra, mat med mera. ”Det är ju vi som får betala, vi måste ju, annars skulle det inte gå”, säger en anonym förälder till ledarskribenten.

Den stora frågan om de tio klienternas rätt till fortsatt folkpension är ännu inte avgjord. Frågan ligger i FPA:s besvärsnämnd för individuell prövning. ”Vi har inte fått något besked om när ett beslut kan komma, det är bara att vänta och se”.