Ledare
Frågan om de tio klienternas rätt till fortsatt folkpension är ännu inte avgjord. Frågan ligger i FPA:s besvärsnämnd för individuell prövning.
Hülya Tokur
Klargörande svar från JO hjälper inte drabbade klienter
Socialvård » En myndighet kan inte på förhand säga nej till att betala ut sociala förmåner. Alla har rätt att lämna in en ansökan och få den prövad. Det slår Justitieombudsmannen (JO) fast i fallet med de utplacerade KST-klienterna i Sverige.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Påpekandet är en del av JO:s svar på det besvär som
Funktionsrätt Åland lämnat in över Kommunernas socialtjänsts (KST) hantering av
de tio omsorgsklienterna som förbundet själv har utplacerat i Sverige. Dessa
klienter står sedan tre månader helt utan inkomst efter att FPA från den 1
februari drog in folkpensionen och övriga sociala förmåner för finländska
medborgare som är permanent bosatta utomlands.
KST avfärdade omgående möjligheten att betala ut utkomststöd
till de berörda klienterna med hänvisning till att de permanent vistas i
Sverige. Intresseorganisationen Funktionsrätt Åland påpekade att klienterna utplacerats
i Sverige eftersom KST inte kan erbjuda motsvarande specialomsorg. I dagarna
kom JO med sitt svar på skrivelsen från Funktionsrätt Åland.
Även om den granskande myndigheten inte tar ställning i
sakfrågan kommer JO med en principiellt viktig tillrättavisning: en myndighet kan
inte i förväg begränsa enskilda personers rätt att ansöka om sociala förmåner.
JO skriver:
”Klienters rättssäkerhet kräver, att klienten alltid har rätt att ansöka om de
stöd eller förmåner som han eller hon behöver.”
Det är ju vi som får betala, vi måste ju, annars skulle det inte gå.
Således kan inte KST som myndighet på förhand avfärda
möjligheten att ansöka om till exempel utkomststöd, utan är alltid skyldig att
ta emot och behandla en ansökan, ge ett skriftligt beslut med
besvärshänvisning.
För att ingen medborgare i Norden ska hamna i kläm mellan de
nordiska ländernas social- och sjukförsäkringssystem finns en nordisk
konvention (överenskommelse) som förutsätter att berörda myndigheter i länderna
samarbetar i syfte att undvika just detta. För att få klarhet rekommenderar JO
de drabbade klienterna att ansöka om utkomststöd både i Finland och Sverige. Därefter
får berörda myndigheter i respektive land komma överens. Tanken är logisk, men skyfflar
i praktiken över all byråkrati på den drabbade, i det här fallet personer med
intellektuell funktionsnedsättning, som dessutom utplacerats i ett annat land
av samma socialvårdsmyndighet som vägrar betala ut utkomststöd.
Grundorsaken till att dessa tio klienter nu hamnat i kläm är
att utplaceringarna i Sverige inte gjordes rätt från början. I stället för att
ingå regelrätta överenskommelser på myndighetsnivå grundar sig placeringarna på
avtal direkt med de privata vård- och omsorgsboendena. De flesta avtalen ingicks
av enskilda åländska kommuner redan innan KST bildades. Då som nu betalar
hemkommunen, numera KST, kostnaderna för vård- och omsorg medan klienten står
för uppehälle. Och det har löpt på under alla år fram till att dessa klienter
över en natt tappade alla sina inkomster i form av folkpension och andra
sociala förmåner från Finland. JO ska nu på eget initiativ granska hur dessa
placeringar gått till. Det är bra.
JO konstaterar i sitt svar att enligt grundprincipen betalas
folkpension (i Sverige grundpension) ut av det land där personen i fråga är
folkbokförd. De åländska klienterna är folkbokförda i Sverige eftersom svensk
lag kräver detta efter ett års permanent vistelse i landet. ”Men de har ju inte
valt att flytta dit, utan placerats där av ansvarig myndighet här hemma”,
påpekar en förälder till en av de drabbade.
De åländska klienterna bor kvar på sina boenden i Sverige,
utan inkomst och med växande skulder för hyra, mat med mera. ”Det är ju vi som
får betala, vi måste ju, annars skulle det inte gå”, säger en anonym förälder till ledarskribenten.
Den stora frågan om de tio klienternas rätt till fortsatt
folkpension är ännu inte avgjord. Frågan ligger i FPA:s besvärsnämnd för
individuell prövning. ”Vi har inte fått något besked om när ett beslut kan
komma, det är bara att vänta och se”.