Få, om ens någon, har väl missat hur vice lantrådet Harry Janssons (C) avvisande svar till Justitieombudsmannens begäran om förtydliganden kring landskapsregeringens (LR) hantering av den så kallade vacciantionslistan fått den politiska debatten att gå i tokspinn de senaste veckorna. I onsdags, när lagtinget debatterade det spörsmål Socialdemokraterna och Liberalerna lämnat in, gick debattvågorna så höga att de båda partierna kort därefter ställde ett ultimatum till lantrådet. Antingen skulle Veronica Thörnroos ge Harry Jansson sparken, eller så fick LR genomlida en förtroendeomröstning i parlamentet.
I måndags var det så dags för kombattanterna att åter ställa sig i ringen – förlåt, talarstolen – för att diskutera det beskedet. Inledningsvis syntes inte mycket av försoningstankar i de många replikskiftena. Från regeringsblocket förklarade HI:s Simon Holmström att hans parti tog avstånd från Harry Janssons hantering av ärendet. Andra regeringspartier försökta gjuta olja på vågorna och menade att det hela hade debatterats alldeles för mycket redan och det var dags att gå vidare.
För lantrådet Veronica Thörnroos var måndagens debatt lika besvärande som den förra veckan. Pliktskyldigt (och i sakfrågan ganska ihåligt) försvarade hon sin ställföreträdare, som en god ledare ska göra.
Sanningen är att Centern är skakat av hela JO-affären. De senaste veckorna har diskussionerna i partiet varit högljudda, inte minst efter Jansson beryktade debattartikel för vilken han sedermera fick be om ursäkt. Också i de breda C-leden har irritationen växt, både mot Harry Janssons dåligt tajmade självstyrelsemarkering och mot Veronica Thörnroos veliga ledarskap när det gäller att styra sin regering.
När oppositionspartierna S och Lib då, mitt i debatten, plötsligt öppnade för en ”fredlig” lösning av ärendet var lantrådet inte sen att fatta den utsträckta handen. Mot löfte att LR ska komplettera sitt svar till JO lovade S och Lib att dra tillbaka sin begäran om misstroendeförklaring.
För Veronica Thörnroos var det rena julklappen. Den decennielånga schismen mellan henne och Harry Jansson riskerade på nytt att skapa en stor spricka i Centern. Minst ett av regeringspartierna är rejält missnöjt med hur frågan hanterats. Ålands varumärke har skadats.
Nu valde Liberalerna och Socialdemokraterna att vara det som svenske moderatledaren Ulf Kristersson brukar kalla ”den vuxne i rummet”. Det löste, åtminstone för tillfället, många av lantrådets problem.
Hela cirkusen kring ”markeringen” mot JO har dock skadat Åland – och landskapsregeringen. Trycket på att komma med en tydlig vision och plan för Åland efter pandemin, ett tryck som varit stort redan tidigare, blir nu än större.
Om bara några veckor har finansminister Roger Höglund (C) lovat komma med en omställningsbudget som ska slå fast riktningen för resten av mandatperioden, för hur Ålands ekonomi ska saneras och som ska berätta vad LR faktiskt vill göra. Hittills har dessa besked lyst med sin frånvaro i budgetförslag efter budgetförslag.
Efter ”JO-gate” kan regeringen Thörnroos putsa upp sitt anseende, som solkats av de senaste veckornas haveri till debatt. Men då måste omställningsbudgeten leva upp till de krav som finns på LR att faktiskt kan peka ut en väg för landskapet ur pandemikrisen.
Lantrådet fick en fribiljett ut ur ett trängt läge av Liberalerna och Socialdemokraterna – nu ligger det på henne att förvalta livlinan, leda landskapet och visa vad hon och hennes regeringspartners vill göra.
