Inte så ensamma som svartmålarna vill få oss att tro

99 procent av de åländska eleverna i årskurs 8-9 och gymnasiet uppger att de har minst en bra vän. Fem procent uppger att de saknar en nära vän. Det visar 2025 års version av enkäten ”Hälsa i skolan”. En förbättring mot 2023 och bättre än genomsnittet för hela landet. På den öppna frågan om eleven känner sig ensam svarar mellan 13 och 17 procent ja. 

Det är ändå uppmuntrande siffror i vår polariserade tid där starka krafter arbetar hårt för att skapa splittring och misstro. Strategin är lika gammal som effektiv. Genom att urholka förmågan att känna tillit skapar man en rädd och därmed lättledd människa som är redo att söka trygghet i populistiskt förenklade svar. 

Det är viktigt att minnas att läget inte är så katastrofalt som svartmålarna hävdar. Visst finns det gott om utmaningar och områden där situationen kan förbättras avsevärt. Det förekommer fortfarande mobbning, även om den minskat. Elevernas användande av vitt snus ökar oroväckande. Alltför många äter ingen frukost hemma, eller rör tillräckligt på sig. 44 procent av de åländska eleverna säger sig ha upplevt diskriminering i skolan eller på fritiden, jämfört med 33 procent för hela landet. Det kan förstås förklaras med att de åländska lärarna är framgångsrika i att lära ut vad som utgör diskriminering. De åländska eleverna är helt enkelt mer upplysta.

Det finns mycket att förbättra, men på det hela taget är varken skolan eller samhället statt i upplösning i en storm av eld och svavel. 

Hela 92 procent av de åländska gymnasisterna tycker att klassen har en atmosfär som tillåter att man uttrycker sin åsikt. På högstadiet tycker sju av tio detsamma. Det är positiva siffror i en tid som svartmålarna hävdar präglas av censur. 

En allt större andel av de unga använder inte alkohol, tobak eller snus. 

Det åländska vuxensamhället gör på det hela taget sitt jobb. 93 procent av gymnasisterna och 75 procent av högstadieeleverna upplever att de får positiv respons av lärarna. 84 procent av gymnasisterna och 77 procent i årskurs 8-9 upplever att föräldrarna ofta stöder och uppmuntrar.

Utvecklingen går åt rätt håll. ”De långa tidsserierna i enkäten Hälsa i skolan vittnar om en positiv förändring i samtalskulturen bland vuxna och skolelever. Unga pratar oftare än tidigare om sina personliga ärenden med sina föräldrar. Dessutom upplevde 61 procent av eleverna i årskurs 8 och 9 att lärarna är intresserade av hur eleverna mår, medan motsvarande siffra i början av 2000-talet var cirka 30 procent”, kommenterar Jenni Helenius, ansvarig forskare för ”Hälsa i skolan 2025”, landets siffror. 

Naturligtvis ska vi inte nöja oss förrän 100 procent av eleverna trivs och utvecklas i skolan. Ett omöjligt mål, men allt annat vore att kapitulera och svika barnen och ungdomarna. Uppgivenhet är ett surt bränsle för att orka arbeta för förändring. Därför är det så viktigt att inte låta svartmålarna sätta agendan, utan minnas allt det som fortfarande fungerar.